Stjärnklart

I dag åkte jag och tankade direkt efter jobbet.
Bensinen ligger under 15 pistoler nu. Jag hade ju tankat ändå såklart. Men det var ju lite kul att den gick ner. Och inte upp.
Sen åkte jag och köpte en kattborste till Sugar. Och lite annat smått och gott, så det slutade på 650 spänn. Ica MAXI är farligt.
Nu sitter halva katten i kattborsten.
Hon släpper massor av hår, jag får byta kläder direkt när jag kommer från jobbet, för sätter jag mig ner kommer hon och ska sitta i knä och då är jag alldeles luden sen.
Så tog jag äntligen bort presenningen på altan. Det ska väl inte bli mer snö nu. Eller?
Den där presenningen som har stått som en spinnaker när Nordan har piskat på i vinter, och slitit sig så jag till slut spikade fast den i altangolvet.
Det är sån´t man kan göra när man är singel och bestämmer själv.
Nu går en tvättmaskin och jag ska bara ta hand om tvätten när den är klar, bre en macka att ha med på jobbet och måla naglarna.

På morgonen är varenda minut dyrbar. Och inplanerad. Det är väl det enda också, som jag planerar.

Det är snooze tre gånger med tio minuter emellan, sen ner från loftet, på med bryggaren, in på badrummet, ut, hacka ett päron i en skål, på med lättyoghurt, sen in i badrummet igen med kaffebaljan, tandborstning, dagkräm, (foundation är uteslutet på grund av de ynka minuter jag har att laborera med), mousse i håret, kattmat och vatten fylls på, kläder (och det är ett h…ete att bestämma, speciellt som den så kallade garderoben är så trång så det inte finns på kartan att se vilka plagg som hänger där, jag får dra i nåt och se vad det blev, helt enkelt), mobilcheck så inte jag glömmer den hemma för då är jag rökt, väska och frukt och matlåda som jag förhoppningsvis vet var den finns och helst vad som är i, min exman hade med sig glass en gång till jobbet, han bara tog en sån där plastburk och stack och när han skulle äta visade det sig att det var smält glass.

Ja, sen ba´, ut i bilen, plocka GD i farten ut postlådan, järnet in till stan, och förlåt Pettson, i morse höll jag INTE 30 utanför er men det brukar jag verkligen försöka, alltid, det vet du ju, och sen går det undan till stan och in på parkeringen och springspring-spring i nya monsterskorna  till tåget, paxa en plats tillräckligt stor och avskild för att jag ska kunna lut´ikull mig, se´n in på tågtoan och måla mig lite snabbt, visa biljetten och somna om.
Äntligen.

Jag glömde skriva vad ensam mamma söker, nästan.

En som kan spika.

Det är bråttom. Jag betalar 200 per timme. Prutat och klart.

… och jag känner mig så glad …
Solen skiner och kaffet smakar som en dröm.
I kväll föreläser jag igen, och innan dess ska jag träffa lite olika folk.
Maj är en vacker månad. Egentligen tycker jag alla månader är vackra, men på olika sätt.
November är vacker med sina hundratusen olika nyanser av grått och brunt.
April med sina lila björkar, maj med sina musöronsgröna björkar och vitsippevita backar.
Det är fint att bo i ett land med så många skiftande årstider.
Det är fint att vara människa också, med olika måenden,  och sinnesstämningar.
Just när man mår dåligt är det inte så himla muntert, men tänk om vi skulle segla på en räkmacka hela tiden, då skulle i alla fall inte jag uppskatta när allt känns bra. Inte på det vis jag gör nu i alla fall. Det skulle ju vara något självklart då, att må bra, om alla gjorde det hela tiden, varje dag, varje minut året om.
Så i dag, kära läsare, är jag tacksam för:

• kaffet som smakade fantastiskt
• himlen som är blå
• fåglarna som sjöng för mig när jag vaknade
• mina nya skor (röda)
• mina vackra barn (vackra utanpå och inuti)
• att jag får vakna till ännu en dag
• att jag känner mig full av energi och livslust, i dag med.

Det ser så skönt ut ute.
Men varje gång jag har bestämt mig för att gå ut och sätta mig i solen, och öppnar dörren, backar jag.
Det är svinkallt.
Jag tänker vara inne.
Hela tiden.
Lys på du, soljäkel.
Jag tänker inte låta mig luras.

Klockan 9 ska jag och grannarna på ön ut och röja efter vägen. Elda och kratta, göra fint.
Nu sitter jag här med min största kaffemugg och ska snart dra iväg.
Jag funderar en hel del här i mitt lilla hus. Tänker på allt, hur livet har blivit och hur det hade kunnat se ut.
Jag tar ingenting för självklart. Tränar på att leva i nuet, så ofta jag kan och kommer ihåg. Jag tror att det finns något att lära i alla situationer och när livet föser in oss i ett hörn är det dags att kasta in handduken, kapitulera, hissa vit flagg och ta en annan väg. Ta hjälp. Böja på nacken och lägga ner trossatsen ”Jag kan själv”.
Det är ingen bedrift att kunna själv.
Det kanske är en större bedrift att våga be om hjälp. Ta ansvar. Sluta skylla på samhället, frun, soc och vad det nu är.
Att se sin del i företeelser är det enda som leder någonstans. Se vad jag själv kan göra för att förändra min livssituation i stället för att vänta på att saker och ting ska ”gå över”.
Det är inte mycket som går över av sig själv.
Vi behöver agera, inte bara reagera.
Våga gå in i det vi inte vet hur det ska utforma sig, och lita på att det leder framåt.
Ha en fin lördag alla.
Stanna inte i något som får dig att må dåligt.

När kollegan kommer in och talar om att det är fint att ha mig där på arbetsplatsen blir jag så glad så jag spricker upp i världens leende.
Kafferasten i dag var otroligt trevlig. Vi sjöng, spelade musik från våra iPhones, åt tårta. Pratade om sån’t som ger någonting. Om det som är.
Jag glömde att jag skulle med tåget när jag senare satt och jobbade, men någon erbjöd mig skjuts till stationen.
För de flesta människor är det här inga big deals. bara som det ska vara.
För mig är det inte så.
Efter åren på en dysfunktionell arbetsplats är det här smärtsamt. Det gör ont att bli medveten. Det känns sorgligt att jag tillät mig vara där så lång tid.
Men det är här och nu som gäller. Jag är otroligt glad för det som är i dag.
I fortsättningen ska jag vara väldigt rädd om mig.
Både när det gäller arbetsplatser och relationer.
No more bullshit.

Jag är på väg hem.
Ser fram emot en myskväll hemma, med filmen ”Sleepless in Seattle”, brasa i kaminen och något gott att äta.
Men innan dess ska jag till ett ställe där andlighet, ärlighet, acceptans och tillit råder.
Trevlig fredagskväll alla!

Kom nyss hem efter en bra dag på jobbet och på alla andra ställen jag har hunnit med.
Bland annat har jag dunkat ner deklarationen i lådan utanför Skatteverket. Då var klockan 17.50 eller nå´t sån´t och jag sprang på en lärare som min äldsta dotter hade i grundskolan. En himla trevlig kvinna!
- Du är ute i god tid, du med, sa jag, och hon skrattade och svarade att hon i vanliga fall sladdar förbi i elvatiden på kvällen med sin deklaration.
Det brukade jag också göra förut.
Jag är inte typen som har behov av att ”ha det gjort”.
Det blir när det blir och inte mår jag dåligt av att lämna in saker i ”sista minuten”, om man nu kan kalla det så när det är 6 timmar kvar. Förresten är det sista dagen i morgon, det har ändrats läste jag.
Jag gick och käkade Sushi i kväll. Det var supergott.
När jag kom hem hade fåglarna konsert med värsta volymen och jag, jag bara stannade där, på trappen, och höll på börja gråta igen, för att det är så underbart med vårkvällar.

I dag är jag tacksam för:

• att jag får lite sovmorgon i morgon
• att jag fick en guldtia i växel när jag handlade i dag
• mitt jobb
• min lyckokänsla när jag kommer hem
• ett brev på postlådan i dag
• loftet
• att jag har gått ner ett kilo till, trots frossandet på sista april och hotellfrukosten i Borlänge
• att jag gör grönsaker i ugn, vilket kommer att räcka till matlådor i flera dagar
• mina Pandora-armband som det är så kul att köpa nya berlocker till
• att jag startar upp en ny anhöriggrupp i morgon
• månaden maj
• allting faktiskt!

Mina tjejkompisar kom och jag bjöd på fisksoppa med vitlöksbröd och chokladmoussetårta till efterrätt. Klockan nio gick vi ner till brasan, och det var sång och tal till våren, och fyrverkeri och den varmaste sista-aprilkväll jag minns på länge.

Har jag sagt att jag älskar att bo här?

Vilken dag. Vacker. Varm sol, röda märken efter Tishan redan.
Jag har jobbat i kväll på mitt företag. haft anhöriggrupp. Och ingen bråkar om det längre. Min nuvarande chef har viktigare uppgifter för sig än att undersöka om jag har föreläsningar och grupper på min fritid.
Det är märkligt, att det kan vara så olika på arbetsgivare, när det är samma slags jobb, men i olika kommuner.
Jag är så nöjd med den här dagen. Haft det bra i solen med delar av min familj, träffat kvinnor i fina samtal, och så gruppen jag har.
Jag hann med att handla också, till middagen i morgon kväll.
Det känns väldigt bra.
Jag kommer inte att behöva åka till stan i morgon, blir det fint väder kan jag vara på ön, efter att jag städat och plockat undan.
Trevligt ska det bli! Vi ska gå ner till brasan en stund har jag tänkt, jag vill se mina fina grannar också,  på sista april, och förhoppningsvis sjunga ”Vintern raaaaaaaaaaaaaaaaaaasat” under ledning av fantastiskt goa Bettan.

Så.

Våren är här.

”A prince (or princess) is a man (or woman), with whom you can have a satisfying and lasting relationship” skriver Nita Tucker.
Alltså en prins eller prinsesa är en person, som du kan ha ett tillfredsställande och hållbart förhållande med. Ungefär så.
En groda däremot, är en person som du av en eller annan anledning inte kan ha ett fungerande förhållande med.
Många av oss har spenderat åratal med att kyssa grodor, i förhoppningen om att de ska förvandlas till prinsar/prinsessor, eller kysst prinsar medan vi har sett dom urarta och förvandlas till grodor.
Några grodor är sötare, mysigare, sexigare, charmigare och läckrare än andra, men en groda är en groda.
Vi kanske alltid kommer att känna hur det pirrar i kroppen när vi ser en groda, men det betyder inte att vi måste hoppa ner i dammen tillsammans med den.
Många är vi som inte har attraherats av ”the good guys”.
Dom med ”glasögon och Volvo” som min väninna brukade säga.
Dom som inte gör att det blir gelé i knäna eller att det plötsligt känns som sockerdricka i venerna och som att förståndet  inte är värt att lyssna på längre, och inte varningsklockorna heller.
Vad vill du att ett förhållande ska innefatta? Vad vill du ska hända? Vilket slags förhållande tror du att du förtjänar?
Du kan börja här och nu med att göra det möjligt att få ett fint, kärleksfullt förhållande, genom att affirmera in det goda i ditt liv, och genom att ha alla sinnen öppna i den initiala fasen av en ny bekantskap.
Att kasta sig in i ett förhållande trots att alla varningsklockor ringer, och magkänslan slår på sirenerna är inte så klokt.
Så hur gör man?
Ja, vi kan börja gå ut och möta människor, och välja vilka vi vill lära känna bättre.
Det är tre nyckelord i den meningen: möta, människor och välja.
Det betyder inte att vi måste se hur vi flyttar ihop nästa vecka.
Eller att om vi inte kan välja någon den kvällen, så är det kört.
Desperation kommer inte att vara en bra ingrediens i sökandet efter en partner. Inte heller rädslan för att behöva leva ensam.
Har du paniktankar när det kommer till att vara bara med dig själv kanske du behöver komma över det först, innan du söker upp någon annan som ska ”bära” dig och vara din ångestreducerare.
Möta dina smärtor. Arbeta med dina ouppklarade affärer och dina demoner. Se dom i ögonen. Det som har hänt har redan hänt.
Affirmera, visualisera, älska dig själv.
Säg varje morgon medan du borstar tänderna till dig själv i badrumsspegeln, att du verkligen älskar dig själv.
Fake it til you make it.
Lev ditt liv, fråga dig vad du behöver, fyll din tid med sån´t du tycker om och mår bra av.
Vad vill du?
Vad är det som gör dig glad och lycklig inuti?
Vad är du tacksam över?

I går var jag i Hedemora och hade en föreläsning om medberoende inför fantastiska människor som berättade om sina ledsenheter och sin oro och sina tankar, delade med sig, gick emot skammen och tog bort de korslagda armarna över bröstet, en efter en.

Det är en gåva att vara bland människor som inte har sina masker på. Människor som inte pratar tomprat om folk som inte tar upp hundskiten efter sig eller hur det skulle se ut om kommunpolitikerna hade deras lön. Minsann.

Det var en riktigt fin kväll där i den gamla skolan i Hedemora. Vacker väg dit också. Jag såg förresten en vägskylt som det stod Nordansjö på.

Det skulle jag vilja heta i efternamn. Nordansjö. Jag gillar när Nordanvinden piskar på.
Jag hade ordnat med en överraskning till mig själv i går.

Kvällen innan föreläsningen hade jag bokat ett enkelrum med badkar på ett Fancy Hotel i Borlänge, för jag har längtat efter ett bad så länge, och efter att bo på hotell.
Jag älskar hotell.
Så efter föreläsningen tog jag Riks 70 mot Borlänge, över Säter, och checkade in där med min packning, och det var bara så GULD!
Jag badade tills jag var alldeles skrynklig. Skumbad. Massor av vatten. Vräkte sedan ner mig i Kingsize-bingen och sov skönt tills det var dags för hotellfrukost.
FINNS det något mysigare än hotellfrukost?

Det här Kay Pollak säger, att ”ditt enda uppdrag i livet är att göra dig själv lycklig”, det har jag tagit till mig om möjligt ännu mer efter hans senaste föreläsning.

Så jag frågar mig själv med jämna mellanrum: ”Hur kan jag om möjligt bli ännu mer lycklig?” eller ”VAD BEHÖVER JAG?”

I medberoendet finns det inte på kartan att fråga sig vad man själv behöver. Där är det vad alla andra behöver som är i fokus.

Jag har varit där. Satt mig själv sist. ”Till Lags” var mitt mellannamn.

Det är slut med det nu, jag är så tacksam för att jag kom till insikt och tog hjälp att sluta leva ett liv i andra hand.

Jag är inte fri helt och hållet. Inte på långa vägar. Jag tar återfall i medberoendet. Vill rädda, skydda, fixa, hjälpa. Fast jag inte har blivit ombedd. Vill känna mig behövd. Som i alkoholistfamiljen jag växte upp i.

Då får jag be om förlåtelse.

Det är att köra över andra att göra så.

Men i alla fall. (Hur halkade jag in där igen nu då?)

Efter frukosten for jag vidare till Falun och hade en fin dag där, innan jag styrde kosan hemåt, och på vägen kom två älgar, och jag såg regnbågen över trädtopparna, och nu är jag ledig fyra dagar och kan inte ha det bättre.

Trevlig fredag alla!