Här kommer man hem efter att ha varit på olika uppdrag i stan från klockan 09 i morse, och hela altanen är i en enda oreda med lyktor som ligger och skramlar och så har presenningen lättat IGEN!
Första tanken är att en björn har levt rullan där, men sen inser jag att det har väl blåst.
Så fast klockan närmar sig 22 så är det bara att röja och rädda det som räddas kan.
För övrigt är jag kär.
Jag var på bio och den där Peter Magnusson är ju så in i bänkens söt så man bara dör.
>>> SUCK <<<
Jag har lunchat med en trevlig tjej också, och fikat med en annan trevlig tjej. Mycket trevliga tjejer finns det.
Nu är jag trött så det susar i kolan.
Good Night Musiclovers
I kväll dedikerar jag låten åt min exman som faktiskt var på TV i kväll.
Till ”Hasse Backe” i Filip och Fredriks nya program ”Får vi följa med?”
Innan frukosten bakade jag Frukostbullar, med olika nyttiga frön och grejer i. Kokade ingefärsvatten och satt med ett tänt ljus i soffan medan snön från tallegren och gran sveptes bort av en vind från sydväst,och brödet gräddades i ugnen.
I går var det sol och otroligt vackert i skogen och på det frusna havet. Men kallt så in i bänken. Jag gick i alla fall på min walkabout och tog mig ut till ön, som jag inte hade lyckats med sen jag var där sist, i november.
Snön var alldeles orörd så när på älgspår, den hade kommit över viken och fortsatt upp på vår tomt, gått efter stigen och så vidare mot den andra sidan av ön.
Att komma dit igen var Lycka! Jag har längtat.
Vi har ingen värme på, så det var ju lika kallt inne som ut, men jag tände ett ljus och skrev lite i min skrivbok som jag har där.
I natt var det rejält kallt, jag somnade med eld i kaminen och månljuset in genom fönstret.
På hela dagen åkte jag ingenstans, och jag skulle gärna stanna här i dag med utan att behöva starta bilen. Bara vara. Läsa lite, wordfeuda lite, kanske kolla på någon film.
Det är otroligt vackert utanför mina fönster och jag kommer att klä på mig allt jag får plats med under jackan och vinterbrallorna, och ta med mig kameran och gå på walkabout.
Har käkat frukost och tagit det lugnt, skrivit lite, tänkt lite, och några minnen kom upp från när jag var liten.
Farsan tände ljus, tog en sockerbit med en sockertång, höll en förskärare på tvären nedanför ljuslågan och lät det smälta sockret droppa på knivbladet.
Det blev små droppar som stelnade och smakade lite som knäck.
Ibland hade han mörk choklad i en låda i huset på ön.
Det kunde jag också benådas med, efter någon bedrift, som att ha rensat näten eller diskat.
Men vi ungar liftade till Trödje ibland, när ingen visste, och köpte godis i kiosken som fanns då.
Vi hörde talas om, att det skulle byggas hus ”uppe vid postlådorna”. Många hus. Det vi såg framför oss då, var att det skulle bli så många hus, så det skulle löna sig med en kiosk.
Många hus blev det, och i ett av dom bor jag numera.
Men någon kiosk blev det inte, vi fick klara oss ändå.
Med smält socker på ett förskärarblad.
Vintern har ett järngrepp om hela Sverige nu, sa han på SMHI.
Det var kaos på E4 mellan Gävle och Söderhamn och på 583:an var det mycket trafik, och halt, och plogbilar och köra 40.
Vi åt lunch i Hemlingby i dag, väninnan och jag, efter att jag hade varit i den lilla orten där dom flyger upp och ner, kråkorna.
Nu eldar jag och sitter i soffan med täcket över benen.
Det är fredag och tusen värmeljus och en film med Meryl Streep samtidigt som the Voice och snart börjar Skavlan också.
Det kör ihop sig.
Jag går nog på romantiken.
I dag har jag skrivit klart en intervju, som jag gjorde med Linda Sahlberg. Linda vann ju ”Svensktoppen nästa” i somras, och har sen dess gett ut sitt första album ”För dig står jag kvar”.
I går var jag och tre väninnor på Roadtrip.
Vi besökte bland annat Elsa Anderssons konditori i Norberg, där vi åt en varsin semla.
På en outlet hittade jag en vinterjacka, så nu kan jag lämna tillbaka den jag lånade av dottern kvällen då min Canada Goose blev stulen.
Det gör ingenting att någon snodde den.
Nu har jag en röd.
En röd, som man blir alldeles glad av, och extra fint blir det när det faller vita vimsiga snöflingor på den. Det gjorde det i dag.
Massor av flingor.
Jag hittade ett läppstift som passade till också, men det var så sabla dyrt så jag avstod.
Men flyger jag snart igen så tvekar jag inte en sekund. På Taxfree är allt tillåtet att köpa, det är en regel jag har. När man är så rädd som jag är innan jag kliver ombord på ett plan, och övertygad om att jag ändå kommer att dö, så är det väl skitdetsamma om man lägger ett par tusen på läppstift och body lotions och dyra mascaror.
Who cares, liksom.
Jag längtar ihjäl mig efter den där ungen som bor i en annan stad och tänker att en del har sina barn i ett annat land. Stackars dom.
Nu får jag en hint på mobilen att ”Mihaela played OXAR for 14 points”.
Det var väl ett riktigt slöseri. ”OXAR” kan ge bra många fler points.
Bäst jag kollar.
Good Night Musiclovers!
Bloggen har nästan torkat ihop. Det tog tid att logga in.
Livet rullar på.
Det händer bra saker och det händer jättebra saker.
En del saker händer inte alls.
Dom ”går i stå”.
Då är det meningen, att det ska vara så.
Kanske behöver Gud eller Änglarna eller Universum invänta något. Kanske är det inte dags, det kanske ska mogna lite.
Jag litar på att allt är som det ska.
Jag åker runt och badar i olika badkar under tiden.
Jag kan ändå inte göra något åt saken just nu.
Let go and let God.
Fräs en hackad lök och två vitlöksklyftor i lite olja, tillsätt cayennepeppar, ca 1 krm och timjan. Därefter tar du hummerfond, ca 1dl kanske lite mindre och en burk krossade tomater och 1 1/2 dl vatten, låt detta koka 7-8 min. Sen tillsätter du creme fraich och grädde, sen brukar jag sätta i ett torspkt som är skuret i tärningar och räkor eller kräftstjärtar. Avsluta med en massa dill.
Alltså jag har inte skrivit på ett par dagar, det är mycket nu.
Men då kopierade jag ett recept som jag hittade i ett mail.
Dels för att jag själv ska veta var jag har receptet, och dels för att ni inte ska tro att jag ligger på sjukan igen.
Det är mycket att greja med.
Jag återkommer när jag kommit ut ur denna orkan.
Ett tips: vill ni ha en mysstund, och lyssna på två helsköna gubbar; klicka här:
dagens frukost: gröt med banan och kanel
dagens telefonsamtal: Peter som ringde och sa något väldigt bra, så bra, så jag inte vågar tro det riktigt än.
dagens skratt: med Eva S i telefon
dagens insikt: jag kan välja
dagens oväntade: ett besked till som var superbra – och överraskande
dagens gråt: lättnad och andlighet på ett litet ställe i Skutskär
dagens mys: eld i kaminen
dagens I shouldn´t have: ingenting faktiskt!
dagens bra: dammsugning och fönstertvätt på insidan
dagens bra 2: tog ner en adventsstjärna till
dagens gladaste jag: när jag och B kollade på stjärnorna och jag fick veta, att Stora Björn inte är den stjärnbild jag alltid har trott. NU VET JAG!
morgondagens tanke: Vart jag än går, och vem jag än möter, ska jag ge en gåva. Gåvan kan vara en komplimang, en blomma eller en bön.
Good Night Musiclovers
I dag bloggar Christian Johansson hos mig. Håll till godo:
Författarskapets många Jag
Jag brukar dela upp mitt författande i olika jag. Det handlar om fyra olika jag med vilt skilda karktärer och uppgifter, men som alla är har en stor roll i att det en dag blir ett färdigt manus.
Här följer en kort presentation av dessa jag.
Idé-Jaget, Kreativitets-Jaget, Kritiker-jaget och Korr-Jaget
Först in på banan stiger Idé-Jaget, för det är med detta jag som allt börjar. Idé-Jaget dyker upp när man minst anar det. Jag kan stå i duschen eller steka ägg, eller vara på väg att somna när detta ofta överambitiösa jag dyker upp. Idé-Jaget är ibland som en kalldusch en måndag morgon och när det väl får grepp om uppmärksamheten så släpper det inte gärna taget. Ibland är det som att försöka skaka av sig en grävling som tuggar på ens ben.
Idé-Jaget bryr sig inte heller om att jag redan jobbar på ett manus. Det kräver att jag släpper allt och skriver ner vad det har kommit på. Ibland rör det som om en mening, medan det andra gånger kan producera outlinen till ett helt manus. Idé-Jaget ligger dock ofta latent och puttrar i bakgrunden. Idé-Jaget dricker gärna vin och slarvar med tider. Det är ett jag som ogillar regler och vanor och dagsrytm. Ett jag som gärna trampar andra jag på tårna. Med hälen.
Kretivitets-jaget är det jag som ser till att jag kravlar ur sängen tidig morgon och sätter mig framför laptopen även när jag förmodligen skulle må bättre av ytterligare ett par timmars sömn. Detta jag tvingar mig att skriva minst en timme om dagen – ofta på morgonen, men kan också tänka sig att slå till under sena kvällar när alla somnat. Det är Kreativitets-jaget som får mig att välja bort solen en vacker sommardag, för att istället jobba med ett kapitel som behöver ett bättre slut, eller får mig att tacka nej till en öl på puben för att skriva en dialog mellan en busschaufför och ilsken gammal tant med tax.
Kretivitets-jaget, är det jag som fått mig att sjukskriva mig från jobb, missat avtalade möten och som kommer att vara en bidragande orsak till att min hustru en dag får nog på mina: ” … ska bara …” och skaffar sig en hund, enbart så att jag kan slutföra ännu ett stycke medan orden fortfarande ligger färska i knoppen.
Korr-jaget är en tråkig jäkel. Han har läsglasögon och klär sig i tweedväst och gör ofta samma saker om och om och om igen. Om jag fastnade med detta jag i en hiss så skulle det nog sluta illa. Han skulle aldrig gå mot röd gubbe eller dricka snaps en onsdag. Korr-jaget kan fastna på bagateller som inget av de andra jagen skulle bekymra sig över. Det kan röra sig om ett komma, ett ord som behöver flyttas, eller en upprepning från fjorton sidor tillbaka. Korr-jaget vet vem som gjorde vad med vem och dessutom vem som sa vad till eller om vem. Korr-jaget finner allt som är inkonsekvent, eventuella hål i handlingen som behöver lappas och karaktärer som bör stärkas.
Korr-jaget skulle knappast vinna en popularitetstävlingen, men är trots allt ett jag som jag aldrig skulle klara av att vara utan.
Det sista jaget väntar ivrigt på att allt ska bli klart. Det är ett jag som bär välstruken skjorta och de senaste glasögonbågarna från Calvin Klein. Det är ett jag som har välklippta naglar och gurglar sig varje morgon. Kritik-jaget letar fel och tar inga fångar. Det är ett jag som krossar drömmar och förhoppningar och som inte bryr sig om hur mycket arbete de andra jagen lagt ner på manuset. Kritiker-jaget skakar istället bistert på huvudet medan det rynkar ogillade på näsan och säger:
”Usch och fy. Genomuselt. Skriv om.”
Kritiker-jaget har vuxit mest genom åren. Dess stämma blir högre och dess ord växer allt tyngre. Förr i tiden kunde de andra jagen kväva Kritiker-jaget, men nu har detta jag efter många år vuxit sig tillräckligt stor och stark för att kunna blåsa omkull de andra tre.
Under tiden som jag skrev manuset till min nya bok Herr Lombardo hamnade de många jagen i otaliga konflikter. Idé-Jaget stod som vanligt inte ut med Korr-jaget och Kreativitets-jaget var upprörd med Kritiker-jaget som aldrig gick att göra nöjd.
Huruvida de olika jagen gjorde sitt jobb, kan du själv bedöma den 30 januari då boken släpps. Under tiden är de fullt upptagna med att bråka och skapa nästa manus.
//Christian
För mer info om Herr Lombardo och om mitt skrivande, besök gärna min hemsida http://christian-johansson.com
Jag älskar min katt.
Men m å s t e hon ligga på tangenterna?
Jag föser henne försiktigt åt sidan, men hon manipulerar och trixar och smyger en tasslängd i taget, och plötsligt är alla bokstäverna på vänstra sidan av tangentbordet ockuperade.
Precis som min vänstra blinkers.
Fast där är det inte katten som är skyldig.
Den bara fungerar inte.
Jo. I vissa lägen. Men det är så krångligt att förklara så jag går inte in på det.
Men när jag blinkar vänster blinkar det fort fort fort på instrumentbrädan men inte alls utanpå bilen.
Hur kul är det att svänga höger hela tiden, och ändå försöka ta sig dit man skulle?
Vilken fin dag det har varit i dag.
Möten med människor i olika konstellationer, andlighet och värme.
Jag är fylld av tacksamhet.
I morgon kommer det en gästbloggare hit till Stjärnklart!
Håll i hatten, folks!
Han heter Christian Johansson. Mer avslöjar jag inte nu.
