Melodifestivalen 2012

Nu har vi hört kvällens låtar. Malmö saknar helt ballad, det mesta är pop, rock, lite schlager och någon grekisk fest som har smugit sig in mitt i alltihopa. Startfältet lyder som följer:

Charlotte perrelli – The girl
The girl är en snabb dansant discolåt. Perrelli börjar ganska milt för att snart öka. Det är en lite tuffare Perrelli än sist. Hon sjunger också ”I’m changing” i låten. Några insmygande toner låter ABBA. Tonartshöjning mot slutet och låten slås av med fyra trumslag. Foten hänger med i musiken.

OPA! – Allting blir bra igen
Detta är en låt med konstig takt. Det är som att vara på en grekisk släktträff fast de sjunger på svenska. Kan närmast liknas vid Andra generationen men ändå inte. Den här är tamare. Dessutom är sången stakande, för att kunna höra samman med musiken. Jag har svårt att se att denna kommer gå hem hos varesig svenskarna eller de med grekiskt ursprung.

Dynazty – Land of broken dreams
Land of broken dreams med heavy metal-bandet Dynazty är ingen heavy metal. Detta är en rocklåt med bra sång som man förstår och kan hänga med i. Faktiskt en medryckande lättsam rocklåt med Alien-feeling. Mitt i låten hörs ett gitarrsolo och mot slutet kommer en tonartshöjning, hur nu det kan gå till. Helt enkelt en skön rocklåt, där ”oh oh oh oh land of broken dreams” avslutar alltihopa.

Lotta Engberg & Christer Sjögren -  Don’t let me down
Inledningsvis låter inte detta som dansband, och det sa de ju också i radiohuet i höstas att det inte var någon klassiskt dansbandslåt. Men det luktar schlager lång väg. Artisterna har helt olika röster. Lotta med sin ljusa röst och Christer Sjögren med sin mörka röst turas om att ta varannan versrad för att sedan förenas i refrängen. Nu blir det lite mer dansbandskänsla inbakat i det hela. Refrängen låter väldigt mycket en annan låt och det stör mig, särskilt som den inte vill tillkännage sig. Avslutet är typisk schlager. Jag kan se framför mig hur de inleder numret med att gå mot varann från varsin del av scenen för att sen mötas på mitten och avsluta i en kram eller puss.

Hanna Lindblad – Goosebumps
Goosebumps är typisk discolåt men med technotoner och även här aningen stakande versrader. versen är ganska lugn men det tar Hanna igen till refrängen. Stränginstrument får ett eget solo mitt i låten och ”hjärtslagen” leder till en nytändning av låten. Jag får inga goosebumps här vid dagens genomlyssning men det kan ändras imorgon när vi får se Hanna live på scenen. Tvärt avslut och hur det än går på lördag kommer nog denna bli populär på dansgolvet.

Axel Algmark – Kyss mig
Kyss mig är en gladpop och radiopop med mycket lallande inledning. Lallandet återkommer för övrigt en hel del under dessa tre minuter. Låten känns gammal, mer som Jimmy Janssons lillebror. Axel sjunger bland annat ”Samma gamla skiva spelas” och jag tycker mig vara benägen att hålla med. han avslutar med ett bedjande kort ”kyss mig”. Kören på vad som låter som tre personer lallar sig fram samt följer Alex i vissa ord.

Lisa Miskovsky – why start a fire
Lisa Miskovsky låter som Lisa Miskovsky. Musiken består bland annat av läckra trumtakter som ändras. Den är halvsnabb poppig. Vid bryggan frågar Lisa lugnt varför starta en eld för att sedan tystna och ta ny fart inför avslutande refräng. Skön låt.

Danny Saucedo – Amazing
Danny har, oväntat nog, ännu en poplåt. Amazing är snabbt. Melodin är tuff med mycket styrka i instrumenten samt handklapp i versen. Till refrängen ökar Danny. Särskilt läckert är technosolot som utgör brygga mot avslutande delen där Danny gasar på. Inga egentliga överraskningar förutom technososlot då.

Etiketter: Axel Algmark, Charlotte Perrelli, Christer Sjögren, Danny Saucedo, Dynazty, Hanna Lindblad, Lisa Miskovsky, Lotta Engberg, OPA!

Då är jag på plats i Malmö, sedan knappt 2,5 timme. Sitter nu med några andra journalister i artisthotellets foajé och kollar läget. Ikväll ska vi får höra de sista 8 låtarna och få en hint om ifall vinnaren finns här i Malmö. Christer Sjögren har smitit iväg för att göra en intervju med sin kollega någonstans. Lisa Miskovsky har för ett litet tag sedan åkt iväg på torrep, och en liten stund före det satt hennes kontakt i soffgruppen här och tjattrade rent allmänt om sällskapligt allt och inget för att sedan fråga om vi visste var torrepet hölls. Min tippning var i en idrottshall om det finns någon sådan i närheten av arenan.

Dessutom har programledarna anlänt och Hanna Lindblad i tjusig röd rock passade på att hälsa med handskakning när hon ändå var igång här nere. Man kan lugnt säga att Malmöveckan dragit igång på allvar.

Etiketter: Hanna Lindblad, Malmö, Programledare

Tiden flyger fram och vi är redan inne på vecka fyra. SJ:s snabbtåg ska ta mig och de andra resenärerna till Malmö, bland annat.

Även denna morgon gick väldigt smidig och frånsett tågbytet förra veckan på grund av ett lokfel har tågen hittills gått klockrent, lite av ett mirakel kanske man kan säga. Om några timmar hoppas jag att tåget rullar in på Malmö centralstation, i tid. Jag har dessutom nyss fått syn på kameramannen Lantto. Andra veckan i rad som vi åker med samma tåg.

Etiketter: tågresa

Nej, jag har inte glömt efterfesten. Går det över huvud taget att göra det?

Liksom välkomstfesten höll efterfesten till på Delacarlias övervåning. Däremot var det betydligt trängre i lokalen med mer minglande folk, lite andra rätter och plockmat i buffén samt att det var rejält varmt i lokalen. Det var så varmt att det till slut kändes som att man skulle svimma så vi gick ut för att få lite syre och svalka. Uppiggad och på väg tillbaka upp till festen mötte jag två andra på väg ner.

- Vad varmt det är! sade den ena av de och torkade sig i pannan med handen.

De två programledarna var först in, sedan droppade artisterna in en efter en. Finalisterna Molly Sandén, Björn Ranelid och Sara Li anlände i stort sett samtidigt närmare midnatt och avancerade snabbt till ett gemensamt bord där fotografer (längre än mig) trängdes runtom för att invänta champagneduschen.

Björn Ranelid hade fått en väldig kick efter sin finalplats och sprang runt en hel del, kanske den som minglade runt mest samt hälsade på vänner och bekanta. På det välfyllda dansgolvet kunde de dansanta Youngblood hittas, bland annat. Det spelades väldigt lite schlager under kvällen men när Love generations Just a little bit hördes i högtalarna hittade gruppen snabbt trappan mellan baren och dansgolvet där de bjöd alla som ville på en repris med med lite annorlunda koreografi förstås.

Love generation i ny koreografi

En glad Christer Björkman stod gärna i samspråk med bland annat Warner-Camilla. Vid 03 stängdes musiken av men trots att klungor började dra sig därifrån var det ändå rätt många i närheten av baren som inte tycktes vilja lämna lokalen. Jag, en syntolk och en tjej från hänt extra planerade hemgång när det började tunnas ut. Jag hann till och med säga godnatt till Britta som satt ett tag vid flygeln och lyssnade på två tjejer samt ge  respons och reflektion på musiken. Sedan fastnade vi med en ung lokal kille som lyckats smita in bakvägen på festen. Han gav bland annat en historielektion om Leksand. 03.40 ungefär när det hade tunnats ut ännu mer på gäster, varav flera artister, slet vi oss slutligen därifrån. En mycket lyckad och fängslande efterfest.

Etiketter: Björn Ranelid, efterfest, Love generation, Melodifestivalen

Sitter sedan några timmar på tåget hem från Tällberg / Leksand. Tillsammans med bland annat Gina Dirawi och Sarah Dawn Finer bakom mig här i första klass. Det är rätt lugnt, de flesta sitter på sina platser och pratar med grannen  och andra bekanta i sin omgivning. Kan tänka mig att många tar det lugnt efter gårdagens långa och varma efterfest. Kanske är det därför de övriga resenärerna i vagn sex längre bak i tåget gjorde vågen när vi två som sitter här besökte de mer trångbodda vännerna i vagn sex, längst bak i tåget. Vi satt nämligen och diskluterade allt från Melodifestivalen till Baku och olika länder med mera.

Den franska vännen och kollegan passade på att fråga tågvärden vid biljettkontrollen om vilket bidrag hon röstade på.

- Ja inte Björn Ranelid i alla fall! Svarar hon utan tvekan.

Etiketter: Björn Ranelid, Gina Dirawi, Sarah Dawn Finer, tågresa

Andreas Johnson som gick till andra chansen är nöjd med att få vara kvar i tävlingen men önskar att de hade gått direkt till final och tycker att de vore värda det. Nu hoppas han istället på att de ska ta sig ända till Globen ”bakvägen” och får alltså ladda o, vilket inte är några problem, enligt honom. Det ingår i hans yrke. Nu ska de tänka igenom numret och se, om något ska ändras.

Youngblood däremot tyckte det var underbart att få komma till Globen och ser att bara få vara här är en vinst så andra chansen är ännu bättre. De tror att publiken valde de för att det är ett bra numer och en bra låt.

Etiketter: Andreas Johnson, Youngblood

Stämningen inne i arenan ikväll var inte magisk men nästan. Ypungblood fick fyra av fem faclopr att lysa och Maria BenHajji höll på att få endast 201 ljus tända, men annars löpte allt fint.

Till slut stod Molly Sandén och Björn Ranelid som finalister medan Youngblood och Andreas Johnson gick till andra chansen.

Femma blev Mattias, sexa Love generation, sjua Carolina Wallin pérez och åtta Maria Benhajji.

Etiketter: Leksand, resultat

Inför kvällen har jag återigen funderat på resultatet, hur det egentligen kommer gå. Vi har tre ballader med varav Molly Sandén har en stark låt och har fått bra respons under genrepen. Dessutom har hon kommit bra på publikundersökningarna så hon är nog den av balladerna som kommer gå bäst. Jag tror också att det är svårt för Youngblood och Andreas Johsbnon att floppa, deras låtar för bra för det i kombination med att bägge var populära i publikomröstningen. Såhär blir min tippning för kvällen.

1. Molly Sandén

1. Andreas Johnson

3. Youngblood

3. Björn Ranelid & Sara Li

5. Love Generation

6. Mattias Andréasson

7. Maria BenHajji

8. Carolina Wallin Pérez

Nu blir det en tripp ner till arenan för att se kvällens deltävling live. Vi hörs efter direktsädningen.

Etiketter: Leksand, Tippning

Andreas Johnson kom upp till Leksand redan i tisdags, han passade på att åka upp innan alla andra för att kunna ta det lugnt, njuta av hotellets mat och den fina utsikten över Siljan. Hur det är att komma tillbaka hit för honom?
- Jag inledde min lilla melodifestivalresa här. Det gick ju väldigt bra och jag har fina minnen härifrån så det känns fantastiskt kul att vara här, och det är exakt samma dag som vi tävlar som det var för sex år sen, den 18 feb. Det kanske är något tecken på nåt sätt,  att jag ska vara norr om Dalälven. Varje gång det har gått bra i Melodifestivalen då jag varit på egen hand det har varit här i Leksand, Sandviken o Gävle. Så det känns skönt att vara norr om Dalälven.

Är det speciellt att det råkar vara samma datum som för sex år sedan?
- Ja men det är ju det. För mig är det lite speciellt i alla fall så att det är ett gott omen.

Du har en hel del folk med dig på scenen också…
- Ja det är ju hela mitt band och kör. Det är Britta och Tessan och Anna och så. Det passar mig, det passar min låt, det är i min naturliga miljö att vara med ett band. Därav känns det också likheter med det jag gjorde första året för då var jag här också med hela mitt band, så då blir man trygg med allt som finns överallt här.

Är samarbetet bra?
- Oja verkligen, mycket bra. Det är härliga människor och go känsla. Man ska komma ihåg att man är här under några dagar. Det är mycket press runtomkring en så att man får passa på att ha kul också.

Det är ju Andreas dotter som är orsak till viss del att han är här, och den som snappade upp att låten har bra kvalitet. Andreas hade inte tänkt göra den i festivalen men ändrade sig när hon sade sin åsikt.
- Då kände jag att okej då började jag omvärdera litegrann det här beslutet att inte göra det här nåt mer så att nu är jag här och jag kan inte säga att jag ångrar mig.

Är familjen med dig här?
- De kommer upp till imorgon (Läs: fredag) tror jag. Hon har redan gjort skyltar där hemma så det är fullt upp.

Andreas Johnson

Etiketter: Andreas Johnson

Vid ett förmiddagsrep använda inget pyro, rök eller andra särskilda effekter. Allt sådant sparas ju till kvällens direktsändning. Youngbloods facklor tänds dock även under detta genrep.

Till programledarnas inledande ”namnsång” applåderas det duktigt i takt. När det gäller artisternas bidrag fick de inte lika stark respons som igår men så är det ju förmiddag och många barn i publiken. Två av artisterna tackar efteråt, Carolina tackar så jättemycket och Andreas drar i med att tacka Leksand.

Björn & Sara

Förmiddagen till ära passar Ranelid på att efter sitt ”Herrrrrre gud” gå fram till Sara och pussa henne på kinden. En annan Sarah – men nu pratar vi SaraH dawn Finer – ville också visa sina känslor, dock de mer dansanta eftersom hon passade på att ta sig en svängom med studiomannen på catwalken under snabbreprisen.

Nu har svt börjat hemlighålla vad de ska prata om i green room så vad som kommer sägas då får vi veta först ikväll, allt för att det ska bli mer överraskningsmoment för både oss och artisterna. Kalle Moraeus som är en av de åtta bidragen med i tredje chansen får en massa jubel men så befinner vi ju oss faktiskt i Leksand, Dalarna.
Efter det snygga visuella pausnumret signerat Cirkus Alfon visar det sig att Maria Benhajji & Andreas Johnson lottades till finalen. En glad Andreas Johnson stod på catwalken och viftade med händerna för att få publiken och klappa mera. Herr von Z å sin sida ville snabbt få upp Andreas på scenen och viftade åt sig en lydig Andreas. Hans repris av Lovelight fick avsluta det sista genrepet.

Som kuriosa kan jag tala om att det krävs hela sex personer för att tända Maria Benhajjis alla ljus och det ska de hinna på 90 sekunder.

Etiketter: Björn Ranelid, Genrep, Sara Li, Sarah Dawn Finer