Med sorgsna fingrar skriver jag in mina sista ord men med glädjetårarna vilandes i ögonvrån. Det har varit en känslofylld färd må du tro men luciagänget har hållit ihop i vått och torrt, bokstavligen! Glädjen som omgivningen ständigt utsänder har lagt sig som ett moln runt mig och kommigt att bli lika självklar som den luft jag andas. Det är inte längre min ryggrad som håller mig uppe för den gav upp någon gång runt det 40:e framträdandet. Lyckan som fyller mig är det som får mig att fortsätta framåt.

Det ska bli skönt att åter landa med fötterna på jorden och återgå till mitt vanliga ”svenssonliv” men ack så tråkigt. Det råder ingen tvekan om att Lucia har fått en mycket djupare innebörd för mig. Jag kommer i lång tid framöver ligga och nynna lucialåtar i sömnen och springa ut till lussebussen utanför huset för att bli upphämtad utan att det kommer någon buss fylld med vackra tärnor.

Många ställen har lämnat djupa spår i min hjärna men under framträdandet i Heliga Trefaldighets kyrka befann jag mig i någon slags drömlik trans. Mitt i allt slogs jag av tanken, ”det här ska jag se till att minnas för resten av mitt liv.”Jag kan inte tacka Lions och GD nog för denna otroliga möjlighet som har blivit en stor del av mig.

Och vad kan avsluta min tid på luciabloggen bättre än att säga: ”Mina tärnor och jag önskar er alla, en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!”

 => =>  http://xmas.coke.com/v/sv_SE/#8ef95b37b670ea45d20f17f296d12de714e74da4

 Människorna i ordning från vänster: Jag, Linda Dahl, Martin Rigvald, Lovisa Persson

 Ps. Trevligt att du ville göra oss sällskap Martin, i klänning och allt!

Håller på att gottgöra mitt dåliga bloggande under veckan med att flitigt göra två inlägg dagarna efter varandra. Denna dag bär nästan på en ”blogg-måste-stämpel”. Skriver av mig min lycka här för jag är alldeles varm och sprallig inombords. För det första fick jag nyss ett sms som fick mig att lägga mig dubbelvikt på golvet av skratt. Kanske är jag väldigt trött eller så var det väldigt roligt, svårt att avgöra. Dagens uppträdande på kvinnojouren blåklockan var bland det finaste jag har varit med om. När tårarna började falla på publiken var det svårt för mig att hålla tillbaka känslorna. Dom var så otroligt tacksamma för det där lilla och jag lovar att det var värt varenda minut.

Tack så otroligt ni tappra kvinnor för en underbar publik, ingen hade kunnat göra det bättre!

9x-7i < 3(3x-7u)

Luciandet håller på att komma igång på riktigt nu och jag håller fortfarande på att vänja mig vid att stå längst fram i ledet. Idag uppträdde vi för alla mellan 1- 90 år och det känns fortfarande helt otroligt att få underhålla dessa människor som blir så glada. Personligen tycker jag att man borde ha Lucia flera gånger om året. Det kanske skulle gå att kombinera t.ex. kanelbullens dag med Lucia? Där har ni något att tänka på, ni som styr över kalendern? Och när ni ändå håller på, passa på att slänga in mitt namn i kalendern så att jag och andra Jasminer också får fira namnsdag. Tack på förhand!

Svar: I <3 U (I love you)

Kalabaliken håller på att lägga sig och sakta men säkert börjar det sjunka in att jag har blivit vald till Gävles alldeles egna Lucia. Jag har letat i hela huset efter min verklighet så att jag kan krypa tillbaka in i den men jag hittar den ingen stans, kanske är det här ändå mitt nya liv? Livet som Lucia… rullar fin fint på tungan!

Inte nog med att vi fick lite snö den första advent, barndomsdrömmen blev uppfyllelse för en av alla lika välförtjänta kandidater. Ända sedan mitt första lussetåg när jag var inget mer än en liten lintott så har jag velat bli prinsessan med ljus i håret. Det är inte långt kvar tills mina mungipor möts bak i nacken. Jag tror verkligen på att mirakel sker, det gäller bara att lägga märke till dem.

Jag kan inte tacka alla som röstade på mig och de andra kandidaterna nog. Vill ge er en STOR värsting kram men det kan blir svårt att leta reda på var och en av er så om ni känner er skyldig, picka mig på axeln och förbered er på en kram som heter duga!

Detta måste såklart firas med banan och choklad i ugn, ett välförtjänt bad och lite härlig ”feel good” musik. Tusen pussar och kramar till er alla!

 http://www.youtube.com/watch?v=3OnnDqH6Wj8&ob=av3e

 eller kanske:

 http://www.youtube.com/watch?v=kfA9jNZ79YE&feature=related

Allra mest magiskt blir det om inte annat imorgon under det första lucia framträdandet. Kan fortfarande inte förstå att jag ska uppträda på konserthuset. Att det sedan är 1/11 chans för mig att bli LUCIA känns helt ofattbart. Undra vem som skulle fälla störst glädjetårar? Jag eller min kära underbara familj som stöttar mig i varje steg jag tar.  

Det är som en dröm som nästan är för bra för att vara sann. Om det nu är så att jag drömmer så ber jag er snälla väck mig inte, jag är lycklig som det är!

”Det här är för dom som aldrig kom fram, till andra sidan drömmen”

Jag sitter för tillfället placerad i Sätra där jag för övrigt bor, med min pappa och bror. När jag ändå är inne i ett” rim-stim” så kommer jag att tänka på en dikt jag skrev för några är sedan. Den handlar om olycklig kärlek och tuffa tider i livet som vi alla kan känna att vi går igenom ibland. Det är inte ofta jag släpper fram min lite djupare sida men jag har lärt mig att ju mer man blottar sig själv för andra desto mer får man tillbaka. Detta får såklart inte tas bokstavligt och inte heller överdoseras. Ge en smula av dig själv så får du en hel tårta tillbaka.

Här kommer då dikten som jag hoppas att ni ska gilla. Den är skriven på engelska och fråga mig inte vart logiken i det ligger för jag är varken poetisk eller bra på engelska. Jag antar att hjärnan gör lite som den vill när kreativiteten kommer flödande kl. 2 på natten.

Demons are real, and monsters too

I have one inside me, and so do you

I fear for the damage, this creature will cost

And therefore I feed it, because I must

I won’t let it hurt, the people I love

Inside me I keep it, just like a glove

I wish I could back off, and tell it goodbye

Perhaps then my monster, would end it and die

My life is in pieces, all fallen apart

Can you pick it up, and pretend it is art?

I love you till death, you know that I do

And I’d hope you feel like this, for me someday too

Those three words I wanted, to hear just from you

Slipped through my fingers, and left me all blue

Jag erkänner mig även skyldig till att dansa av glädje här hemma. Mina danssteg består av en blandning av all världens dansstilar. Hade Tony Irving sett mig nu hade han säkert dragit en djup suck och skakat på huvudet.

Dagens tips: klicka på länken nedan och släpp alla hämningar!

http://www.youtube.com/watch?v=N1YXcD0njts

Ps. det är självklart tillåtet att sjunga med också

Din sol, din himmel, dina ängder vita? Jag trodde att jag kunde min nationalsång men det visade sig att den inte skulle ta skada av att repeteras en gång eller två. Den 10de december gör vi Brynäs spelarna sällskap i Läkerol Arena och sjunger bland annat nationalsången men även några andra av våra favoriter.

Med luciakläderna på och med julgröt i magen ligger julstämningen alldeles runt hörnet. I morgon väntas första visningen av oss Lucia kandidater. Det ska bli jätte spännande och jag hoppas för guds skull att jag inte ramlar för inne i köpcentren finns sannerligen ingen snö som tar emot mig.

Kanske är det lagom tid att skriva ner ett litet tal om mig själv som ska framföras under visningarna. Jag får massera tankeknölarna och mjölka ur det sista dom har att ge.

Apropå balans så känner jag mig mycket harmonisk efter dagens föreläsning av föreläsare ifrån Hare Krishna rörelsen. Men trots det så är jag lite pirrig över morgondagen då det är min tur att pryda tidningen. Nåja, allas tur är det någon gång. Ikväll väntas restaurangbesök med luciatjejerna och det är precis vad jag behöver! En eloge till juryn som plockade ut årets lucia kandidater, ni har verkligen hittat toppen brudar.

För er som undrar över bilden här bredvid så är det faktiskt jag, tro det eller ej! Minus en sissodär 16 år.

Som avslut tackar jag Rickard Lundblad som hjälpte mig lägga upp det förra blogginlägget när min dator inte ville samarbeta! Det hade aldrig gått utan dig