Ett minne för livet

Då var allt över nu då. Ussschhh… tråkigt! Hade sista lucia firandet i går. Så nu är allt slut. Men vi har haft det sjukt kul tillsammans. Från att inte ens ha sätt/träffar varandra tidigare så har vi nu nästintill blivit som en liten familj. Har träffat luciagänget mer än min egna familj nästan. Men det har också varit lite småjobbigt. Tidiga morgonar, sena kvällar, stress, hungersnöd, känsliga ställen. Men trots allt detta så har vi tagit hand om varandra och det har alltid varit någon som har piggat upp stämningen och OJ så roligt vi har haft det. Vi har till och med suttit och kollat på julkalendernm tillsammans.  Alla i Lions som har varit med och hjälpt till, skjutsat hit och dit, plockat ihop efter oss, gett oss mat, strykt linnen och röda band, och spridit glädje. Jag kommer att sakna alla er så grymt mycket och som jag har sagt tidigare, så känns det lite tomt nu. Men jag vet ju vart ni finns och vart jag kan få tag på er! :D  Men tack allihopa för att ni har gjort detta till ett minne som jag aldrig glömmer.