Permalänk

Anna Odell!

Anna Odell. Hur bra är hon inte.

Ända sedan jag såg hennes film ”Återträffen” för mer än en vecka sedan har jag tänkt på den, scener har dykt upp i huvudet lite nu och då, nästan alltid förknippade med ett stråk av obehag.

Anna Odell skapade uppståndelse med sitt konstprojekt ”Okänd, kvinna 2009-349701″ där hon iscensatte sitt insjuknande i en psykos, hon ställdes inför rätta eftersom man menade att hon tagit vårdresurser i anspråk trots att hon inte behövde dem, eftersom psykosen var en fejk. Odells syfte var bland annat att visa på maktstrukturer i vården.

I ”Återträffen” är det andra maktstrukturer som blottläggs. Filmen handlar om en klassåterträff, 20 år efter nian. Första delen är en spelfilm, där Anna Odell kommer till festen och säger det som inte sas då, men kanske inte heller får sägs nu, långt senare. Andra delen är som en dokumentär, fast med skådespelare som spelar Anna Odells riktiga klasskompisar från högstadiet i Enskede. Anna Odell blev aldrig bjuden på klassåterträffen, hon undrar varför och fantiserar också hur det hade varit om hon hade kommit dit, sagt de där sakerna.

Hierarkierna från skolan sitter benhårt, och den som var högst upp då är lika högt upp 20 år senare. Och har lika svår att se sin placering, ja hierarkin överhuvudtaget.

Anna Odell lyckas åskådliggöra det som ett slag i magen.

Det är fanimej briljant.

Jag håller alla tummar jag kan för att ”Återträffen” går upp här (det borde den göra, väl?). Kanske borde jag rentav leta rätt på några gamla klasskompisar från nian och kolla på den.

 

Om kulturredaktionen

Här skriver Gefle Dagblads kulturredaktör Lisa Pehrsdotter om olika saker som vi på redaktionen tycker är intressanta. Eller konstiga. Eller bara roliga.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>