Hanna i Istanbul

Igår blev det ingen vila! 23 maj är Barnens dag här i Turkiet och det är även en helgdag. Alla skolor, banker, och andra en del statliga verksamheter, var stängda och det var en hemskt vacker dag. Otroligt. Jag åkte med organisationens band till RumeliHisarustu, ett fint område i närheten av andra hängbron till den asiatiska sidan Där spelade de på en skola för alla barnen. Sedan gick jag neråt mot Bosporen och gick igenom fantastiska Bosporen-universitetet, sedan till Rumeli Hisari, ett fort, med en lång mur och massa torn som användes som bevakning av Bosporen för sultanen för en massa hundra år sedan, 500 rättare sagt. Efter det en promenad till  fashionabla Bebek där alla jetsetare håller till. Och tusan alltså, rikingarna håller till vid Bosporen, inte inne i Taksim eller andra delar. Om man är rik hänger man vid Bosporen, vid alla småställen ändå upp till här jag bor. Helt sjukt fascinerande hur stor skillnad det kan va på folk.  När jag kom hem kände jag mig helt sjuk, slut, och solbränd. Somnade som en stock och nu har jag energi igen. Barnhemmet snart. Dagarna kommer att rulla på med en faslig fart nu med massa aktiviteter utöver jobbet så det gäller att hålla i sig och ta en stund i taget och njuta. Ingen stress nu!

Vilka intensiva dagar det har varit i Istanbul!

I torsdagskväll kom Farmor Kerstin och Josefine till den här storstaden och de åkte hem igår morse. Det har varit fina dagar i mesta dels bra väder och jag är grymt imponerad av farmor med sina snart 80 år som orkat med den här livliga staden. Vi har hälsat på min skola, sett Aya Sofya, Blå Moskén, Gülhane parken, Grand Bazaar, båttur, Sariyer, biltur till Svarta Havs kusten… hmmm mer? Iallafall jätteroligt att de kom. Har inte så många bilder, de flesta togs av farmor och Josefine, men här är några. Just ja, jag fick bo med dom två dagar på hotellet, och det var sååååååå lyxigt och fint, i jämfört hur jag bor annars…. gud, när jag fick bada badkaret grät jag nästan av lycka.

Nu kommer jag ha fullt upp med farmor och syster Josefine till söndag kväll så det blir lite dålig uppdatering.

GRATTIS BRYNÄS TILL SM-GULDET! Var nu stolta och hela Gävle i övrigt!

GRATTIS TILL MAMMA SOM FYLLER ÅR IDAG!

Och nu ska jag förbereda mig för nu ska jag vara turist i några dagar….

Igår var jag i min skola och jobbade med mina vackra barn. Jag älskar dom… igår kände jag att gud vad jag kommer att sakna dom när jag är hemma i Sverige.

Jag säger som Suzan, läraren jag jobbar med, de är de bästa människorna som finns!

De dömer inte, de har inga fördomar, de är ärliga, de lever och uttrycker sig själva naturligt.

Det har blivit rejält varmt här, i solen blir det upp mot 25 grader, fast så fort den försvinner så blir det kyligt.

Efter skolan åkte jag hemåt och mötte upp våra grabbar från barnhemmet, för att ta med dom hem på middag i den andra lägenheten. Det var riktigt riktigt roligt och jag tror de blev lite chockad över hur vi levde, alldeles säkert i min lägenhet som de fick se också. De gillade min lägenhet mest, för den var så annorlunda och det enda stället som det var organiserat på, det var i tjejernas rum, sa en av killarna! Haha! De var lite rädd för att äta våra maträtter, skabb-Tomasz hade gjort en mystiskt soppa som faktiskt var god, Jag gjorde kyckling med kokosmjölk, Yasemin ris och efterrätt. Det blev rätt ok tror jag, fast de skrattade länge åt soppan.

Jag hoppas kvällen gav dom något positivt och att de fick utbyte av det. Killarna är i 17-18 års åldern och det är intressant att prata med dom och om framtiden. De har många drömmar som jag tror och hoppas går i uppfyllelse för dom!

IDAG KOMMER FARMOR OCH SYSTER TILL ISTANBUL! WOHOOOOO

Turkarna krockar med sina bilar och bussar hela tiden nu känns det som.

Varje vecka ser jag många krockar och olyckor och många gånger känner jag att det är väl bra att en del krockar och FÖRSTÅR ATT DE INTE SKA KÖRA SÅ HIMLA FORT och oaktsamt!!!!!!!

Men jag vet inte om de drar lärdom av det här…. allt ska gå snabbt, och sen är ju Istanbul en sådan stor stad med en otroligt mäktig trafik….

I måndags efter att jag kom hem åkte vi, till Rumeli Feneri, ett gäng från organisationen. Det var sååå mysigt. Svarta havet var så lugnt och fint… och chefen sa det, under sina 15 år här hade han aldrig sett havet så lugnt. Det var så vackert så att det gjorde ont i själen

Vi åt och pratade och hade det trevligt. Sen när vi åkte hem så blev vi stoppad av JANDARMA, turkiska militärpolisen och de var inte så trevliga i början. De förhörde oss, och sa att Rumeli Feneri är MILITÄRLAND och det ägs av JANDARMA och av lokalbefolkningen och därför gillas det inte att utlänningar kommer och drar där. Därefter begärde de alla 10 personers uppehållstillstånd och kollade noggrant igenom ALLA. Det var som värsta passkontrollen….. allah allah! Det värsta var när de skulle hävda sig själva och berätta om vad de gör; ”Vad gör jandarma?” ”Vad är skillnaden på oss och polisen?” Säg, säg, säääääg!!!!!!!

Just ja…. de är bättre än polisen………….. vi kom iväg efter en 15 minuter….

Fast spännande va det, måste jag erkänna!

Hade en jättetrevlig helg i Bartin. Bussresan dit var underbar. Jag färdades genom ett vårlandskap som var så vackert. Med berg och dalar runt omkring mig. Helgen gick i samma tecken – i naturen och vårens tecken. Och det fick mig att inse hur mycket jag saknar naturen och lugnet. Jag vet att det är mer jag, i längden, än en storstad. Jag vill leva med naturen. Det gröna . Och jag behöver det, för det var så läkande där borta. Undra hur många svenskar som har varit i Bartin? Özlem skrattade och trodde att jag nog måste vara den första. Hennes grannar gapade när de såg mig, för flera var det kanske första gången de såg en utlänning.

Jag var med Özlem och hennes vänner och vi hade det underbart. På fredgaskvällen fick jag en rundtur i lilla Bartin centrum, där det inte finns en enda bar eller andra underhållningsaktiviteter.  På lördagen åkte vi till Amasra en vacker liten hamnby utanför Bartin, en populär sommarort, och en by med historia. Vi var där hela dagen, hade både sol och kraftigt regn senare och åt middag på en fin fiskrestaurang.

På söndagen åkte vi tidigt till Inkumu en annan liten sommarby utanför Bartin som hade en fantastisk strand och var såååå vacker. Vi såg massor av delfiner + två döda , för fiskarna skjuter dom stackarna… förmodligen för att de äter upp deras fiskar eller trasslar in sig eller förstör näten.

Helgen bjöd också på intressanta diskussioner. Hur korrupt politiken är i Turkiet, om hur viktigt det är att ha kontakter här, KONTAKTER är allt, och om man har kontakter kan man komma runt allt (lagar och dumma bestämmelser)….., (inte för att JAG, personligen tycker att det är bra), hur relationer fungerar här (man och kvinna), och min näsa kontra de turkiska ottomanska näsorna.

Just ja, det där med näsorna. Jag fick än en gång en kommentar om min näsa, och det blev ett långt samtalsämne där det kom fram att jo, turkarna har ju större näsor och de härstammar från ottomanerna och det är ju genetiskt och det går inte att göra så mycket åt – förutom att operera. Och att operera näsan är OTROLIGT vanligt här i Turkiet fick jag höra.

Özlems kompis Nurcan var mycket avundsjuk på min näsa och jag blev lite förgrymmad men ändå förstår jag att jag då ska vara nöjd och tacksam över min fina näsa.

Jag fick en givande helg med intressanta människor och Özlem sa det när jag åkte iväg, att det betydde inte bara mycket för henne att jag kom, utan även för de andra jag mötte. För många var det första gången de fick komma nära en utländsk tjej och prata. Många har en bild av utlänningar att de är uppnosiga och överlägsna. Jag blev vän med två personer som aldrig haft en utländsk vän, och för just de två var det mycket betydelsefullt sa hon. Jag måste erkänna att jag blev lite tagen av det faktiskt. Jag kunde aldrig ha tänkt på det sättet om hon aldrig berättat det för mig .

Özlem, Nurcan, Erdem och Zorbay – 4 huvudrolls personer under helgen som gett mig mycket att tänka på. Tack för det!

Nu har jag tagit ledigt två dagar, första gången sedan jag var hemma i julas, och åker till Bartin, till min turkiska tjejkompis. Visst låter det bra, min turkiska tjejkompis.

Bartin är en liten svartahavs stad längre bort, och nu ska jag sitta på en buss i 7 timmar. Jag ska ta med mig nackkudden och vila, titta på omgivningarna som susar förbi och läsa en ny bok. Det ska faktiskt bli skönt.

Igår var meningen att vi skulle ha åkt, flera från organisationen till en skola för onaturligt begåvade barn och ungdomar hade jag förstått, och hur intressant låter inte det? Tyvärr, som många gånger i Turkiet, så avbokade skolan i sista stund så det blev inget. Så jag åkte till gamlingarna på äldreboendet och lyssnade på vad de hade att säga. Jag satt inne hos pantertanterna nedan och pratade. De glömmer bort vad de sagt efter 2 minuter så det blir ju ett himla tjat, men oh, vad jag älskar dom. Jag satt där också hade jag enormt ont i huvudet, varvid den ena tanten som heter Stjärna fast på turkiska = Yildiz, hon går fram till mig och känner på huvudet. jamen är du inte sjuk då? säger hon. Neeej, säger jag. Bara ont i huvudet. Nä, men jag tror nog att du behöver gå till doktorn. Så satt de och diskutera om min hälsa fram tillbaka och den där huvudvärken behövde jag nog inte gå till doktorn med om jag bestämmer själv men de drog den slutsatsen…

Nu måste jag packa ihop mina saker. Ha en bra helg!!!!!!!!!!!

Och grattis till Brynäs, bra jobbat, 2-0 i matcher!

En karta på var Bartin ligger också har över under tanterna, så ni vet var jag befinner mig i Turkiet!

Så kanske det blir ett par månaders studier för mig i höst. Jag vet inte, jag har tittat ut de här godingarna,

så får vi se om jag är tillräckligt studiemotiverad eller ”taggad” i augusti. Skulle vara kul och bra att läsa något så att jag får lite kött på benaaaaaaaaaa! Fast det har jag tusan redan fått, jag har rejält men de här utbildningarna är faktiskt intressant och något jag tror jag kan ha nytta av.