Doris

Vi har haft en riktigt fin påskhelg i Bollnäs med Fredriks föräldrar, bror och mormor. Årets påsk-projekt var att fälla och göra ved av två björkar. Vi var helt slut på kvällarna, men tröttast av alla var Doris. Hon blir så trött av att vara utomhus hela dagarna, lillan! Måste vara väldigt jobbigt att ligga och titta på när människorna släpar grenar, klyver och sågar…

Finaste hunden på byn!

Massor av bus och gos blev det förstås. Rulla runt på backen är en favorit.

Ett och ett annat nykapat vedträ fick fungera som leksak.

Till skillnad från andra hundar som försöker komma åt leksaken körde Doris stenhårt på hypnotisera-vedträ-metoden.

Doris ”hjälper till” att flytta på veden. (dvs flyttar bort dem från högen)

Mesta tiden tillbringades i liggande läge på lämplig, solig plats.

Jag och skruttan.

Bus! Älskar den där busiga ställningen. När hon var liten gjorde hon så HELA tiden.

Glad hund med sitt ”byte”.

Den här bilden är så rolig. Fredrik hjälper sin bror att komma ner från trädet som ska fällas och Doris tycker att det ser ut som att Fredrik behöver en hjälpande tass.

Mums, björk…

Nu åker Doris med vapendragare (jag tror det är så hon vill se det) till Bollnäs över påsk. Doris ser nog fram emot promenader i nya marker, försiktigt nosande vid älvstranden och en massa snarkande i soffan. Vapendragarna då? Vi ska hugga ved.

När jag letade rätt på valpbilden i förra inlägget ramlade jag över en bild som jag skrattar varje gång jag ser. Den är helt klart en av mina favoritbilder på vår lilla tjej. Ja, ni ser ju vad jag menar. Det är liksom inte bara att hon har slips på sig, utan hela grejen. Hur hon sitter, öronen, blicken, allvaret i stunden…

Finns det något bättre än att få en hund i knät när man sitter med en bok i soffan?

‘

Det känns som att det här var igår, men då var det en trött valp som dåsade av efter en intensiv lekstund med en valpkompis.

I går gick vi över till grannarna och frågade om vi fick låna Gibson. Det fick vi! Så gick vi en långpromenad i skogen. Gibbe lycklig över att få spåra och nosa, Doris lycklig över att Gibbe var med. Alla glada och nöjda alltså!

Fredrik med bästisarna.

Vad gör matte?

Vita mulen.

Vackraste hunden!

Bushumör i skogen.

Till och med en stor hund ser liten ut i en stor skog…

Här händer inte speciellt mycket. Doris (och vi!) njuter i fulla drag av vårvädret och att vårt fina motionsspår är snöfritt. I dag har jag varit ledig och tillbringat dagen med att handla fröer och plantera om alla pelargonerna. Doris har letat på gamla leksaker i trädgården och tagit det lugnt. Är så enormt tacksam att vi har en så fantastisk hund. När jag åkte till Gävle för att handla så förstod hon direkt att hon inte skulle följa med, utan när jag snörade på mig skorna så parkerade hon sig i fönstret mot vägen för att se när jag åkte. När jag kom hem två timmar senare hittade jag henne sömnig och nyvaken, så lugn.

Om man ska klaga på någonting alls hos den här suveräna hunden så är det att hon har blivit så långsam! Alla ”tonårsspöken” är borta, de har de i och för sig varit ett tag, men det är så tydligt nu att hon är vuxen, vår lilla tjej. I dag gick vi ett varv i spåret i skogen (ca 2,5 kilometer) och Doris tog verkligen ett steg i taget och tog sig tid att nosa på varje lite kotte. Jag tror att hon njuter av våren. Ingenting är bråttom.

Ni får hålla till godo med lite bilder från mobiltelefonen. Fotograf till trots så är jag inte speciellt aktiv med kameran när jag är ledig. Skomakaren barn, ni vet…

I dag pekade nosen mot solen.

Jag och Doran.

På besök hos Camilla som är matte till Liam i går. Soffor är till för att sovas i, varför inte ta en tupplur?

Fick besök av Fredriks vän Jonas och hans dotter Amelie förra helgen. Hittade henne i köket såhär. Doris verkade inte ens märka att hon fått påhälsning utan reste sig helt sonika upp och gick efter en stund. Men det gick bra för alla inblandade…

Doris tycker om att stå på stenar när vi är i skogen. Tror att hon tycker det passar henne att stå lite ovanför alla andra.

Utkik.

Vi fick passa henne så att hon inte gick ut på isen. Inte lätt för en hund att förstå att is inte är lika med fast land även fast det ser ut så.

Hjälpte husse att hämta pinnar till elden.

Full fart så snöslasket sprutade.

Julia tränade på apport. Doris tittade på, förstod inte vitsen med att hämta pinne åt människa.

Känguru!

Finaste hunden i farten!

Så vankades det korv. Doris nöjde sig inte med sin egna utan ville helst äta upp allas korvar.

Slurp.

Åh, det luktar ju så gott!

Vet ni vad det här är?

Det är Doris efter att någon sagt orden ”ska vi duscha?”

Hon tror då nämligen att det är hon som ska duschas (det var det inte) och går så tyst hon bara kan upp för trappen. Sedan står hon där och lyssnar och undrar när vi ska komma och hämta henne för den hemska blötläggningen.

Den här bloggen var ju mer spännande när Doris var valp. Då gjorde hon ju så mycket galna saker, som att tugga i sig sopor, rulla sig i hästbajs, stal smörgåsar och annat mindre kul. Men väldigt tacksamt att blogga om, kanske.

I dag tycker Doris att en optimal förmiddag är ungefär som följer…

Tillbringar en stund på vardagsrumsmattan. Funderar om det var smart att äta hela frukosten på en gång. Var är den där moroten jag brukar få såhär dags förresten?

Funderar lite mer över den där moroten. Mmmm. Den igår var… riktigt god. En bra morot var det. Stor också. Tog lång tid att äta upp.

Ligger på köksmattan och funderar lite. Här händer det lite mer. Kollar när matte diskar. Ser jobbigt ut, förstår inte varför det måste göras hela tiden. Nu tar hon visst min skål också. Ska hon lägga något gott i den? Nej, jaha. Den blev diskad den med. Tillbaka tom. ”Man tackar”. Bäst att se lite förorättad ut en stund.

Blir väldigt trött av allt funderande. Sover några timmar på det.

Och för alla er som funderar varför jag ligger i den förbjudna soffan kan jag meddela att den inte är förbjuden längre. Hahaha! Ni hörde rätt. Dom är så lättlurade de där människorna.

Gäsp. Livet är fint.