Den här lilla jycken har haft en kanonhelg.

Både lördagen och söndagen har vi geocachat och fått rejäl motion i skogen. Doris vågade sig till och med på att gå genom fem meters decimeterdjupt vatten. Imponerande. Dock valde hon att kliva på stenar när vi kom till en större bäck. Tyvärr hann jag inte få upp kameran, men ni kan ju föreställa er en grand danois stå på en knytnävestor sten med alla fyra tassarna samtidigt, allt för att inte blöta ner tassarna.

Kan verkligen rekommendera att vandra i skogen om man vill jobba med relationen och närheten till sin hund. Doris har enormt förtroende för oss i skogen, att vi leder henne rätt. Och så är det ju väldigt roligt att skutta över stock och sten, dricka vatten ur en bäck och hela tiden ha koll på vart matte och husse håller hus.

Helgen har även varit en succé ur Doris synvinkel vad det gäller maten.

Vi helgrillade två kilo entrecote till middag i fredags. Jag, Fredrik och min syster som hälsade på åt ungefär en skiva var. Sedan trodde både jag och Fredrik att den andre hade lagt in det som var kvar av köttet i kylen.

Så var det ju förstås inte. Köttet hamnade aldrig i kylen. Det var nämligen vår kära lilla hund som på något outgrundligt vis snott åt sig och ätit upp hela rasket. Alltså mer än 1,5 kilo dyr, lagom blodig entrecote.

Hela helgen har vi därför fått gå upp flera gånger mitt i natten med en entrecote-bajsnödig hund. Tacksamt att vara hundägare ibland.

Lite sjövatten efter entrecoten?