Filmade lite med mobilen när Doris och Fredrik lekte i skogen i går. Detta är deras standardlek som de gör varenda dag och det är alltid lika roligt. Notera att när Fredrik säger ”stopp” på slutet är det slutlekt. Det fattar Doris direkt och återgår till sitt normala långsamma jag. Väldigt praktiskt eftersom det inte är speciellt kul om man själv anser att leken är avslutad och ska koppla och hunden fortfarande  leker tafatt.

Det verkar inte gå att bädda in filmen här på bloggen, men vill ni se den så kan ni klicka på bilden nedan:

I går efter jobbet passade jag på att hälsa på i Doris före detta dagmattes nya djuraffär! Eller, det är inte hennes affär, utan hennes kusins, men hon jobbar i den och den är helt ny. Filippas foder heter butiken och ligger på Strömsbrovägen 12 på Näringen i Gävle med jättebra parkeringsmöjligheter!
Åk förbi där och ta en titt, de har så mycket fint. Bland annat snygga och prisvärda täcken med mjukt tyg på insidan som jag ska ta med damen och prova nästa gång.
De hade fått så himla fint där inne, och jag kunde såklart inte låta bli att köpa med mig något hem.

Doris blev helt kär i sin nya leksak. Någon slags björn, tror jag det är, med fyra ”armar” i tåligt tyg. Den var rolig att kasta med, den flyger liksom lite som en helikopter. Måste nästan filma när vi leker med Doris någon dag så ni får se hur det ser ut. Väldigt underhållande, är det.

Doris leker gärna med sig själv. Hon kastar upp leksaken, jagar i kapp den, fångar den, dunkar på den med tassarna, kastar i väg den med munnen.

Av någon anledning tycker Doris att husse är mycket roligare än matte. Det spelade liksom ingen roll att det var jag som kom hem med leksaken, husse är alltid roligast.

Förutom ”björnen” köpte jag ett tuggben med kycklingsmak. Det gick hem, kan jag lova.

Doris har blivit helt besatt av hennes tjockaste, största rep. Så fort hon får syn på det på gräsmattan så gör hon ett utfall mot det, kastar det högt upp i luften och springer sedan för att hämta det. Sedan vill hon inviga en människa i leken.

DRA DÅ! ELLER KASTA! GÖR NÅGOT!

Doris drar i repet så hårt att jag släpas längs marken. Det bekymrar henne inte. Tvärtom.

Doris vinner 100% av gångerna. Tack och lov är hon duktig på ”loss”, det är mitt ständiga nödord när min arm håller på att lossna från kroppen.

Men så tittar hon på mig med sin mest förföriska blick, och leken är i gång igen.