I dag var vi hos veterinären och kollade upp Doris klåda. De kunde tyvärr inte se direkt vad problemet var, men det kan vara rävskabb. Fräscht! Det vore inte helt osannolikt med tanke på att en skabbräv drog omkring här för någon månad sedan. Alternativ två är att det är en allergi. Trots det obehagliga med rävskabb så är allergi värre, eftersom det är så svårt att hitta exakt vad hunden är allergisk mot. Det kan vara något hon äter eller något i hennes närmiljö.

Så vi hoppas nästan på att det är rävskabb. Usch! Bara ordet ger mig rysningar! Har fått medicin och antibiotika och nu ska hon inte träffa andra hundar. Människor däremot, kan inte bli smittade av den här typen av skabb. Eller jo, man kan, men det går tydligen över av sig själv eftersom parasiterna inte vill vara på människor.

Parasiter, blääää…

Stackars lilla hund!

Blev uttråkad efter en minut och tog en stödvila. Vet inte många hundar som skulle lägga sig platt på golvet hos veterinären och vila…

I dag är det två veckor sedan Doris blev sjuk. Det känns som en hel evighet. Och nu är hon sitt vanliga jag igen. Nästan i alla fall. Hon har gått upp den vikten hon tappade och är pigg och glad. Pälsen är på väg tillbaka där de rakade henne. Hon vill busa mer än vad hon får, förstås. Vi saknar långpromenaderna! Men om någon vecka ska det nog gå bra att gå lite längre igen. Ärret läker fint och vi ska ringa till djursjukhuset i morgon och fråga hur vi ska göra med stygnen. Fredriks mamma är distriktssköterska och det vore skönt om hon kan ta bort dem så vi slipper åka till Uppsala.

Fryser lite om magen! Men annars på topp.

Och så tänker vi på våra grannar som miste sin Sakima i fredags. Doris och Sakima hade alltid så kul ihop, han är redan väldigt saknad av oss.

Doris har varit fint sällskap i helgen när Fredrik varit bortrest och åkt längdskidor i Örnsköldsvik. Vi har huggit ved, skottat, renoverat och haft besök. Besöket var bäst, tyckte Doris. När vi spelade sällskapsspel i går kväll sov först Doris några timmar. Sedan var hon vaken och deltog i spelet genom att sitta parkerad med rumpan på soffan bredvid mig och titta intresserat.

I morgon måste Doris följa med mig till jobbet. Dagmatte Therese tar gärna emot henne, men det är bäst att hon inte träffat andra hundar medan stygnen är så färska. Vi får väl se hur det går…

Och så kan man vila huvudet lite på köksbordet.

Trött tjej.

Hårlös mage och morfinplåster. Det har vi tagit bort nu.

Fatta hur lycklig hon blev när hon såg mig. Hon tjöt av glädje, överöste mig med pussar och skuttade runt som en valp, nyopererad och allt. Jag grät självklart som ett lite barn, men det är ju inget ovanligt, lättrörd som jag är. Veterinären sa att Doris hade varit en stjärna hela tiden, skött sig exemplariskt och varit pigg och glad från första stund efter att hon vaknat från operationen.

Hon berättade att när de skulle sätta på henne en strut för att hon inte skulle slicka i såret hade hon inte varit lika glad. Doris hade suttit helt stilla, stirrat i taket och sett helt förstörd ut. Vad jag skrattade när veterinären berättade detta, det är ju så typiskt Doris att göra så. ”Det var som att hon tyckte att det var under hennes värdighet att ha struten på sig” sa veterinären. Kan helt klart se det framför mig. Så fick hon den här fina badringen i stället. Den verkar hon tycka är okej, även fast hon fastnar i dörrposter och lite annat. Hon är ju inte känd för att vara speciellt smidig.

Hon somnade i samma stund hon la sig på sängen. Fullkomligt utmattad men ändå med svansen viftande tills ögonen stängdes. Ordningen återställd.

Det värsta som kan hända har hänt. Doris har fått magomvridning. Det är en akut livshotande sjukdom som nog är alla hundägares största mardröm.

Det var i söndags som det hände. Jag hade precis kommit hem från ett elvatimmarspass på jobbet och klockan var runt elva på kvällen. Vi hade tagit en promenad innan och Doris var precis som vanligt. När vi hade lagt oss kom Doris in i vårt sovrum och såg deppig ut. Sedan försökte hon att kräkas. Jag minns att jag tänkte ”Nej, det får inte vara DET. Det här händer inte”. Vi kände på hennes mage som var alldeles uppsvälld och hård. Då var det inte längre några tvivel kring att det var magomvridning. När man har en stor hund är man väldigt medveten om symptomen för magomvridning. Har ni dålig koll, googla och läs på. Det kan rädda er hunds liv eftersom varje minut är viktig efter att hunden börjar visa tecken på sjukdomen.

Vi ringde till distriktsveterinären i Valbo som meddelande att de ringer upp inom 30-60 minuter. Den tiden hade vi inte, och vi visste att det ändå var Uppsala eller Falun som gällde. Vi ringde till universitetsdjursjukhuset i Ulltuna samtidigt som vi kastade oss i väg i bilen. Doris blev sämre. Hon blundade och andades små, korta andetag. Magen var som en ballong. Behöver jag säga att bilresan var hemsk? Mindre än 40 minuter efter att Doris visat först symptomet var vi framme i Uppsala och blev väldigt proffsigt mottagna. Vilka duktiga veterinärer! Jag störtbölade hela tiden, visste knappt vad jag hette när jag skulle fylla i pappren. Total chock. Jag hade inte ens knutit skorna när vi åkte hemifrån.

Doris var jätteduktig. Fredrik höll i henne medan de rakade bort hennes päls och stack kanyler i henne för att tömma magsäcken på luft. De lyckades få ut lite luft, men operation var nödvändig. I går morse opererades hon och de tömde magsäcken och ”vred tillbaka” mjälten och magsäcken som vridit sig. De har också sytt fast organen för att förhindra att det händer igen.

Doris är okej. Med betoning på okej. De ringde från djursjukhuset nyss och berättade hur det går för henne. De sa att allt var bra med henne rent fysiskt, operationen gick bra, hjärtat ser bra ut, smärtlindringen fungerar, hon återhämtar sig. ”Men hon tycker inte att det är kul att vara här” sa veterinären. Fick mest ont i hjärtat av det där sista. Doris kan verkligen se helt förstörd ut, så jag hoppas lite naivt att det är personalen som övertolkar hennes allmänt ledsna utseende.

Eventuellt kan vi hämta henne redan i morgon. Jag hoppas det. Det har varit hemska dagar sedan i söndags. Det är väldigt tomt hemma.

Bilden är i från djursjukhuset i Uppsala när vi precis kommit dit i söndags natt.Vet inte hur jag kom på tanken att ta bilden, jag tror att det var något med att jag ville ha en sista bild på mitt älskade husdjur.

Lite hemska fakta om sjukdomen för er som undrar…

Magomvridning hos hund är en akut livshotande sjukdom som kräver att hunden snabbt kommer till behandling. Som framgår av namnet har magsäcken ändrat läge. Främre delen av magsäcken har vridit sig ner på höger sida i buken. Detta leder till att övre magmunnen snörs åt. Vanligtvis sker också en åtsnörning ungefär mitt på magsäcken. Döden kan inträda inom en halv-timme, men sjukdomsförloppet varierar från fall till fall.

Vi tyckte att Doris var eländig när hon löpte. Hon är hundra gånger värre nu. Jag matade henne med favoritgodiset, det gick ner men i liggande position. Hon har inte flyttat sig från soffan sen hon kom hem, inte ens när jag kom hem efter att ha handlat. Hon som annars ALLTID kommer och hälsar. När jag kom hem från jobbet så kom hon i alla fall sakta gående, svansen smått viftande men hela hunden såg så sjuk ut! Ögonen halvslutna. Man blir ledsen bara av att titta på henne. Vi har hämtat ut penicillin också, i tjugo dagar ska hon äta det. Tjugo dagar! Herregud, jag kan inte förstå hur fort hon blev sjuk! Sent i går kväll var hon ju hur pigg som helst. Stackars liten.

ELÄNDIG!

Vårt stackars lilla husdjur har dragit på sig en lunginflammation. I går kväll var vi ute i snön, kallt var det ju, men Doris flög upp och ner för snöbergen och hade jättekul. I morse var hon precis som vanligt, men under dagen hos Emelie började hon bli dålig, hostade och skakade. Tur att Fredrik är lugn, för jag får panik direkt och ser alltid det värsta i saker. Kanske var det tur att jag var på jobbet…

Fredrik ringde Gävle hund & kattpraktik och fick en tid klockan tre. Jag ringde honom ungefär fem gånger innan och frågade hur hon mådde. Hon försökte vila men skakade när hon andades, berättade Fredrik. Hos veterinären fick hon röntgas och då visade det sig alltså att det var lunginflammation det handlade om. Så nu blir det antibiotika och superkorta kisspromenader tills hon är frisk igen.

På något sätt blev jag lugn när jag fick reda på vad det var. Även om det känns jättehemskt att hon är sjuk, så är det något som går att bota och det ganska fort. Vi ska på återbesök om en vecka. Nu blir det täcket på och kanske en liten halsduk på stackarn