Gibbe fick följa med på skogspromenad i dag. Doris ville först inte ens gå ut alls. Jag tror att hon hellre ville ligga kvar och sova. Jag ropade och ropade men fick noll svar från övervåningen. Då skrek jag ”DORIS, vi ska hämta Gibbe!”.

Då hoppade hon ner för hela trappen och sprang sedan så fort hem till grannarna att båda öronen vände sig ut-och-in i vinden. Då och då stannade hon och vände sig om och tittade på mig, som för hon verklige ville vara säker på att vi skulle hämta hennes loverboy. Helt överlycklig. Jag vågar inte ha Gibbe lös i skogen, men Doris går lös och viker inte en tum från sin prins.