I går var vi i mamma och pappas torp. Doris älskar att ränna runt ute på ängen intill torpet och dreglet flyger på alla som inte håller sig undan. Den enda grannen i området har två pudlar som lever ”wild life” i skogarna där. Väldigt lustigt. Tussen och Molly, heter de, och är identiska förutom att den ena är kolsvart och den andra kritvit. Ni skulle sett pudlarnas chockade miner när Doris bokstavligen röjde över åkrarna. De stod hundra meter bort och skällde fånigt, och varje gång Doris lufsade fram för att hälsa så backade de några steg.

Min kusin hade med sina svärföräldrars terrier också. Hon heter Bella och är väldigt charmig. Till skillnad från Doris som håller sig i närheten sprang Bella till skogs så fort vi släppte henne, men Doris var väldigt lycklig över att ha en liten lekkamrat, trots att Bella alltså försvann med jämna mellanrum. Då tassade Doris i stället över till grannens hundgård och nosade på jämthunden Paddy. Och spanade mot gåsen som fullständigt skrämde livet ur Doris sist de sågs. Ni vet hur grandisar kan sträcka på sig och få jättelånga halsar när de vill nosa på något utan att gå nära? Så gjorde Doris. Då sa gåsen ”KVACK!” och Doris flög två meter bakåt och såg helt skräckslagen ut. Inga mer gäss efter det…