Månatliga arkiv: april 2012


Permalänk

Vitnos

Och som vanligt när någonting är nymålat så kan Doris inte låta bli att lukta på färgen.


Permalänk

Trötter

Sömntutan klockan 5.54 i morse när det var dags att åka till dagmatten. Det gick knappt att väcka henne, men så fort hon kom på benen och sträckt på sig så var svansen i gång och viftade. Sötnos.


Permalänk

En stilstudie av världens finaste

Doris får inte ligga i vår säng. Men när hon ser ut såhär kan jag liksom inte säga åt henne att gå ner. Hon hypnotiserar mig! Plötsligt bara ligger man där och kliar henne på huvudet. Jag ser mig själv som en förhållandevis sträng hundägare men det GÅR inte. Måste lägga mig intill, klappa och gulla och prata med bebisröst. Hur gör hon?

Jag kan liksom bli provocerad av hur vacker den här hunden är. När man kelar med Doris så gör hon ingenting. Alltså, många hundar blundar kanske eller lägger sig på något skönt vis, men inte Doris. Hon bara tittar djupt i ögonen, helt stilla. När hon var liten tyckte jag att det var konstigt, tycker inte hunden om att bli klappad? Men nu vet jag; hon älskar det. Det är liksom under hennes värdighet att börja flåsa och se fånig ut.

Och möter man den blicken man får innehåller tacksamhet och kärlek i oändlighet.


Permalänk

Bra och dåligt.

När ska vi lära oss att inte ställa soppåsar med tomma köttförpackningar i hallen? Stod ute och målade på ladan och kom in till en svansviftande hund med sopor i hela munnen.

Och det var alltså tacken för att hon tidigare fick äta fem stycken rodeo-godisar på rad. Rodeo är det absolut godaste Doris vet, efter leverpastej och falukorv. Man måste mata i henne godisarna snabbt som tusan eftersom det börjar rinna dregel ur munnen på henne så fort hon får syn på påsen. Ni ser ju den förtrollade blicken.


Permalänk

Bekväma Doris

Alla som redan nu känner att det här blogginlägget strider mot eventuella trafiksäkerhetsförestrifter behöver inte bemöda att kommentera.

Obligatorisk passagerarposition:

När hon tröttnat på att stå med framtassarna på golvet så makade hon helt enkelt upp sig i mitt knä. Inte ett dugg tungt…

Här ser man inte riktigt vad som händer, men jag ska förklara. Doris ligger i mitt knä medan hon vilar huvudet i Fredriks hand.

Min förtjusande hund och jag!


Permalänk

Påsken

Vi har haft en riktigt fin påskhelg i Bollnäs med Fredriks föräldrar, bror och mormor. Årets påsk-projekt var att fälla och göra ved av två björkar. Vi var helt slut på kvällarna, men tröttast av alla var Doris. Hon blir så trött av att vara utomhus hela dagarna, lillan! Måste vara väldigt jobbigt att ligga och titta på när människorna släpar grenar, klyver och sågar…

Finaste hunden på byn!

Massor av bus och gos blev det förstås. Rulla runt på backen är en favorit.

Ett och ett annat nykapat vedträ fick fungera som leksak.

Till skillnad från andra hundar som försöker komma åt leksaken körde Doris stenhårt på hypnotisera-vedträ-metoden.

Doris ”hjälper till” att flytta på veden. (dvs flyttar bort dem från högen)

Mesta tiden tillbringades i liggande läge på lämplig, solig plats.

Jag och skruttan.

Bus! Älskar den där busiga ställningen. När hon var liten gjorde hon så HELA tiden.

Glad hund med sitt ”byte”.

Den här bilden är så rolig. Fredrik hjälper sin bror att komma ner från trädet som ska fällas och Doris tycker att det ser ut som att Fredrik behöver en hjälpande tass.

Mums, björk…


Permalänk

Mot Hälsningland

Nu åker Doris med vapendragare (jag tror det är så hon vill se det) till Bollnäs över påsk. Doris ser nog fram emot promenader i nya marker, försiktigt nosande vid älvstranden och en massa snarkande i soffan. Vapendragarna då? Vi ska hugga ved.