Doris har inga problem med att svassa in i vårt badrum. Men något konstigt händer när hon ska duscha. Vi är hur diskreta som helst, säger absolut inte ordet ”dusch” eller någonting. Men hon fattar liksom direkt när vi ropar på henne att det vankas tvagning. Då måste vi först lura ner henne från ovanvåningen. Sedan in i badrummet. Det hela är en lång och utdragen process.

Väl inne sätter hon sig på rumpan så långt bort från duschen hon kan komma. Sedan sitter hon kvar där. Vi får locka och böna och be.

Efter fem minuter ungefär så brukar hon resa sig och snällt gå in i duschen. Det är som att hon förstår att det inte är någon idé att liggstrejka. Sedan är det skakigt värre medan vi duschar henne. Ni som läst bloggen några år minns kanske den här bilden som jag tog när vi bodde i Gävle:

Örat på sned och dödlig blick. Sötnos.