Vackraste hunden i världen!
Om vi säger till Doris att stanna innanför grinden, då gör hon det. Jätteduktig! Spelar ingen roll att den är lite öppen, hon väntar så fint tills hon får komma med ut.
Och då blev det leka av. Väldigt bra imitation av en känguru, tycker jag.
En kvist är bästa leksaken.
Full fart!
Det är inte alltid jättepraktiskt att ha en stor hund som vill vara i centrum jämt. När man tar bilder till julkort är det rätt osmidigt att ha Doris klampandes i studion. Som synes.
Doris och Morris gillar varandra, oftast. I dag tvättade till exempel Doris örat på Morris med sin stora blöta tunga. Jag tror faktiskt att Morris uppskattade det kanske lite oväntade tilltaget.
Däremot kan stämningen bli aningen upprörd om Doris får för sig att störa mitt i katt-middagen. Då får hon en sån här blick, lite irriterad sådär. Och Doris låtsas som vanligt att hon inte förstår problemet. Fortsätt ät du, jag tittar bara på och äter bara smulorna som du tappar, verkar hon säga.
Det här ett klassiskt möte mellan Doris och Tiger. Det vill säga: helt ointresserad möter mest intresserad i hela världen.
Jag är en giraff.
Skulle ta en fin stämningsbild på Doris när vi gick i elljusspåret i går. Det var så enormt vackert i skogen och alldeles tyst och kolsvart förutom de gula glödlamporna över spåret.
Så jag tog en fin bild på min snälla hund. Ser inte ett dugg farlig/läskig/skräckinjagande ut.
Demonen mår för övrigt bättre. Kliar inte lika mycket, vi håller tummarna på att skiten försvinner snart. Är så tråkigt att inte få träffa andra hundar!
I dag var vi hos veterinären och kollade upp Doris klåda. De kunde tyvärr inte se direkt vad problemet var, men det kan vara rävskabb. Fräscht! Det vore inte helt osannolikt med tanke på att en skabbräv drog omkring här för någon månad sedan. Alternativ två är att det är en allergi. Trots det obehagliga med rävskabb så är allergi värre, eftersom det är så svårt att hitta exakt vad hunden är allergisk mot. Det kan vara något hon äter eller något i hennes närmiljö.
Så vi hoppas nästan på att det är rävskabb. Usch! Bara ordet ger mig rysningar! Har fått medicin och antibiotika och nu ska hon inte träffa andra hundar. Människor däremot, kan inte bli smittade av den här typen av skabb. Eller jo, man kan, men det går tydligen över av sig själv eftersom parasiterna inte vill vara på människor.
Parasiter, blääää…
Stackars lilla hund!
Blev uttråkad efter en minut och tog en stödvila. Vet inte många hundar som skulle lägga sig platt på golvet hos veterinären och vila…
Doris har inga problem med att svassa in i vårt badrum. Men något konstigt händer när hon ska duscha. Vi är hur diskreta som helst, säger absolut inte ordet ”dusch” eller någonting. Men hon fattar liksom direkt när vi ropar på henne att det vankas tvagning. Då måste vi först lura ner henne från ovanvåningen. Sedan in i badrummet. Det hela är en lång och utdragen process.
Väl inne sätter hon sig på rumpan så långt bort från duschen hon kan komma. Sedan sitter hon kvar där. Vi får locka och böna och be.
Efter fem minuter ungefär så brukar hon resa sig och snällt gå in i duschen. Det är som att hon förstår att det inte är någon idé att liggstrejka. Sedan är det skakigt värre medan vi duschar henne. Ni som läst bloggen några år minns kanske den här bilden som jag tog när vi bodde i Gävle:
Örat på sned och dödlig blick. Sötnos.
När Doris är skendräktig är hon helt besatt av buskar. Hon vill bygga bo i dem eller bara stå och hänga i dem.
Hmm, var är hunden?
Där! Likt en bökande gris har hon gjort sig ett litet jord-bo under buskens grenar.
Runt vårt hus har vi en häck. Den tillbringas mycket tid i.
Jag får för mig att Doris tror att hon inte syns när hon står i häcken. Hon står liksom och smygkollar på oss på det här viset. Vilket också är sant – på sommaren när den är grön.
Ett träd är också ett bra gömställe.
Och så lite stödvila på det. Vi ska till veterinären på måndag. Doris har varit så ”kliig” på sista tiden, och vi vill kolla upp det. Ser ni på bakbenet/låret? Hon har kliat och bitit så att pälsen försvunnit på en fläck. Stackars liten!
