Jag hade tidigare bestämt mig för att det inte finns någon svamp i skogen hemma hos oss. Men mamma var envis och sa att ”svamp finns det överallt, det är bara att gå ut i skogen och titta sig omkring.”

Så jag gjorde det. Och visst hade mamma rätt. Svamp, svamp, svamp överallt!

När man plockar kantareller med Doris blir hon efter ett tag trött på att stå och titta över min axel. Då börjar hon att traska i väg. Nosar och skuttar runt. Hon ser ju att jag sitter där på huk och plockar. Den vanliga oron över att bli övergiven blir plötsligt som bortblåst eftersom hon har koll på mig. En gång hade hon traskat i väg så långt att jag inte såg henne.

När jag hittade henne så stod hon mitt bland kantareller! Äntligen. Hon har helt på egen hand lärt sig att spåra svamp. Eller så var det en slump, jag vet inte.