Ser ni katterna på bron? Det är två kattföräldrar med två ungar. De ser oss (och jag ser dom) på typ hundra meters håll när vi passerar. De kryper ihop, spetsar öronen och stirrar på Doris när vi går förbi. Har stenkoll på oss redan då vi dyker upp över krönet och gör oss synliga.

Doris däremot, ser inte en katt om den inte är framför nosen på henne. Hon undrar mest varför matte stannar och tar bilder på ett främmande hus.

Något säger mig att katter bara måste vara smartare än hundar… eller?

Jag saknar inte en sekund att bo inne i stan. Att ha skogen en minut bort med långa härliga stigar är helt fantastiskt. En lyx. Skogen här är så perfekt för hundpromenader. Trots att Doris löper vågar jag ha henne lös eftersom det är så bra sikt i skogen. Ser jag en hund långt bort så säger jag åt henne att stanna och så kopplar jag henne. Men när vi närmar oss slutet av löpet – då blir det koppel på oavsett.

Doris trivs jättebra i nya selen.

Skog som i en saga.