När man är ute och går med Doris ser hon ut såhär. Nosen och svanstippen i ungefär samma höjd, bara någon decimeter från marken.
Eller ännu oftare ser hon ut såhär, med nosen direkt i backen.
Men nu när hon löper ser hon ut såhär! Kolla svansen! Kolla blicken! Superfokuserad på varenda potentiell hane.
Visst är det trevligt att gå en lång, skön promenad med sin hund?
Jättetrevligt. Ända tills hunden hittar en rutten gammal gud-vet-vad och rullar sig frenetiskt i det tills det inte finns ett hårstrå som inte är inkletat i en fet, slemmig, äcklig… smörja.
Väldigt märkligt också hur Doris direkt märker att jag tar avstånd från henne och blir extra kärvänlig den där sista halvmilen hem. Och synen av en hund som riktigt sträcker på sig, så nöjd är hon, helt täckt av det där stinkande kletet.
Så när vi kom hem blev det vattenkannan. Efter TVÅ omgångar med hundschampo så luktade hon fortfarande illa. Fredrik kom på den lysande idén att använda grumme diskmedel. Det funkade.
Doris verkade inte förstå varför vi vattnade henne. ”Jag som luktar så gott!”
Blöt hund. Tror i alla fall att hon tyckte att det var lite skönt i värmen.
Och så en ordentlig rusk på det.
Men blev tröstad efteråt av Amelie som bjussade på en mjukisråtta.
Senare på kvällen tjuvade ovan fotograferade hund ett ogrillat grillspett med dyr, mör, ryggbiff också. Vi höll på att förbereda maten och klantigt nog lämnade vi Doris i köket, ensam med alla grillspett. Tillfället gör tjvuven…
Vad tacksamt det är att vara hundägare.
Vill passa på att säga några ord till alla som ringde på vår dagmatte-annons.
Om ni läser bloggen: STORT tack för att ni hörde av er. Ni verkar supertrevliga allihop!
Nu testar vi med en jättehärlig person som bor här i byn och håller tummarna för att det går bra. Hittills verkar det gå toppen. Doris är ju inte så glad i att åka bil, så att slippa fara sex mil om dagen med henne är helt underbart för henne, men också för oss.
Också ett stort tack till alla som läser bloggen! Herregud, tänk att den där lilla pälsbollen som vi köpte 2008 skulle få en sådan trogen publik!
Pälsbollen minus 50 kilo. December 2008.
Ser ni katterna på bron? Det är två kattföräldrar med två ungar. De ser oss (och jag ser dom) på typ hundra meters håll när vi passerar. De kryper ihop, spetsar öronen och stirrar på Doris när vi går förbi. Har stenkoll på oss redan då vi dyker upp över krönet och gör oss synliga.
Doris däremot, ser inte en katt om den inte är framför nosen på henne. Hon undrar mest varför matte stannar och tar bilder på ett främmande hus.
Något säger mig att katter bara måste vara smartare än hundar… eller?
Jag saknar inte en sekund att bo inne i stan. Att ha skogen en minut bort med långa härliga stigar är helt fantastiskt. En lyx. Skogen här är så perfekt för hundpromenader. Trots att Doris löper vågar jag ha henne lös eftersom det är så bra sikt i skogen. Ser jag en hund långt bort så säger jag åt henne att stanna och så kopplar jag henne. Men när vi närmar oss slutet av löpet – då blir det koppel på oavsett.
Doris trivs jättebra i nya selen.
Skog som i en saga.
Våra grannars hund är här med oss i dag. Doris och Gibson är verkligen ler och långhalm. Men på sista tiden har Gibbe börjat bli rädd för Doris när hon attackspringer mot honom och vill leka. Fullt förståeligt, hon ser helt galen ut och grästuvorna flyger kring tassarna på henne. Så nu är Doris lite förvirrad över vad Gibbe egentligen vill.
Vill gärna lukta på exakt samma ställe.
Vet du någon som är intresserad av att ha världens mysigaste sällskap på dagarna, hör av dig!
Fick MMS av dagmatte Emma i går. Doris har tydligen börjat klä sig som hon beter sig. En fin dam som inte kliver i vattenpölar behöver förstås en tjusig sjal. Haha 
Hon visade mig också en jätterolig film hon gjort. Doris och Emmas dotter är nämligen i maskopi. När det är matdags så smyger Melissa ner all sin mat till Doris som förstås är helt med på noterna. Sedan tigger Melissa mer mat från mamma och pappa och ger den direkt till Doris. I smyg. Jag förstår varför Doris avgudar Melissa…
Doris har en ny sele! En limex köpt på Tierp Zoo. Mjuk och skön, passar perfekt och väger ingenting. Vårt läderkoppel har efter 2,5 års trogen tjänst gått sönder (och det hade nog hållit hur länge som helst om det inte fastnat på en spik en gång).
Så förutom selen köpte jag ett nytt koppel, men inte läder utan något slags syntetiskt material som butiksägaren pratade varmt om. Vi glömmer ofta kopplet utomhus såhär på sommaren, och då är det bra med något som tål regn. Och det är superlångt! Jätteskönt, de gånger vi har Doris kopplad i skogen och hon vill gå på upptäcktsfärd en bit från stigen.
Vi åt en jättegod middag i förrgår, kycklingbröst fyllda med extra dyr och god feta, soltorkade tomater, basilika och salami. Gjorde dubbelt av allt för att kunna njuta av matlådor båda två i morgon. Så när vi sitter i vardagsrummet, mätta och belåtna, hör vi ett ljud från köket.
Ett slafsande ljud som bara kan komma från en inte så mätt och inte så belåten hund som tar för sig av buffén på köksbordet. Jag kom på henne med ett helt kycklingbröst i munnen och fetaost över hela nyllet.
Jag var SÅ arg. Doris fick ligga och skämmas i ett hörn i matrummet en lång stund innan jag lät henne gå i väg. Dumma hund! Tjuvaktiga hund!
Detta måste ha levt kvar i mig i natt, för jag var så arg på henne. Hon kom in i vårt rum säkert tio gånger och vilade huvudet mot sidan av sängen. Tryckte nosen mot mig och buffade på mig tills jag vaknade. En väldigt irriterande väckarklocka helt enkelt, speciellt som vår väckarklocka var ställd på 05.15 för att jobba. Då behöver man sina timmar!
Om och om igen kom hon tillbaka, fast jag upprepade ”gå och lägg dig” för henne varje gång. Men inget hjälpte.
Till slut, klockan fyra, var jag arg. Domderade i väg med hunden i släptåg för att visa henne var hennes säng är. Jag sa ”HÄR ÄR DITT RUM…” men innan jag hann avsluta meningen så ser jag att hennes dörr är stängd, den har blåst igen. Stackars Doris har varit utstängt från sitt rum hur länge som helst, och i brist på sovplats har hon tappert försökt väcka oss för att vi skulle öppna dörren. Jag öppnade åt henne (den var inte helt stängd, bara igenputtad, men hon är inte så bra på att öppna dörrar) och hon kastade sig på sängen och suckade djupt. Blängde på mig.
Nu har jag dåligt samvete.
