Det har varit så mycket fula mobilbilder i bloggen på senaste tiden, så i dag känner jag att det är dags för en tjusig bild igen. Jag presenterar: hund på matta!

När vi städade i lördags skakade vi mattan som innehåll ungefär tjugo kilo finfördelade torkade morötter. Det är nämligen på denna matta som Doris förtär sina dagliga morötter och hon är till skillnad från andra hundar inte intresserad av att äta upp smulorna.

I går åt vi middag med Fredriks mamma och mormor.

Det sticker fram något under bordet… Vad kan det vara?

Ända sedan Doris var liten så vill hon alltid sova under bord när människor sitter och äter. Det spelar ingen roll om så bordet är ett litet campingbord så ska hon krypa in under det. Någon hade en teori om att hon likt en tiger i en grotta väntar på mat som ska ramla ner, men jag tror att det handlar om trygghet. Hon ligger ju inte och lurpassar efter matbitar utan snarare snarkar högt. Bordet hemma hos Fredriks föräldrar är något av en favorit, det har ju till och med en mjuk matta på golvet.

Nu när det har varit så varmt så vill Doris hellre sova på golvet än i sin säng. Och av någon anledning så passar då inte hennes rum lika bra utan hon vill ligga på vårt golv.

Vi har målat om utemöblerna som vi hittade i ladan när vi flyttade in. Doris har inte visat något intresse för dem innan make-overn, men nu när de är vita med kuddar passade de tydligen väldigt bra för damen. Blev inte jättemycket plats över till mig i soffan, något som Doris varken förr eller senare har brytt sig om. Det där med att ta folks platser alltså.

Och i morse tog vi en skön och tidig promenad i regnvåt skog.

Det är så vackert med allt ljusgrönt blåbärsris.

Lukta, lukta, lukta.

Kvällspromenaderna är det bästa nu när det är ljummet ute. Doris är ofta trött efter att ha varit hos dagmatten och lekt hela dagen, men hon orkar alltid med en lugn promenad där hon kan lukta och spatsera. Som en liten tjuren Ferdinand.

Lugna dagar hos oss nu. Värmen gör att Doris mest vill steka i solen platt på sidan. Dricka lite vatten, sedan sola mer. En riktigt soldyrkare! Då och då går hon in och lägger sig i sängen i stället, eller ännu hellre när det är så varmt: på golvet.

En bild från helgen, såhär ser det allt som oftast ut. Doris med huvudet i knät på en person, medan kroppen blir klappad på av en annan. Hon utnyttjar sin storlek för maximalt gos, kan man säga.

Jag vet att vi haft lite kontakt med någon av er, men nu undrar jag: Var är Doris syskon i dag? Vem är det som äger de tio valparna som inte bor hemma hos oss?

Om ni eller någon ni känner köpte en valp i januari 2010 i Degerfors hos kennel Chevy-House blir jag jätteglad om ni hör av er. De föddes den 9 december 2009 och är blå eller svarta. I raspappren har alla har namn som börjar på E. Är så nyfiken på hur alla ser ut och hur de är!

Det är ju helt svindlande att veta att det finns tio stycken Doris-kopior där ute någonstans…

Kan inte se mig mätt på den här bilden. Vem behöver konst eller statyer när man har en hund som är så vacker?

I rasboken står det att Grand Danois är en värdig hund. Har inte riktigt kunnat sätta fingret på vad värdig egentligen betyder, men när jag såg den här bilden så tänkte jag direkt att det var så hon ser ut. Värdig.

I går kväll joggade vi igen. Doris verkar ha fattat grejen nu, hon joggade så fint på sidan av mig och blir till skillnad från mig inte andfådd eller trött. Men så plötsligt var hon borta. Ingen hund någonstans. Blev jätterädd, så framför mig att hon blivit tagen av en björn eller något. Letade överallt.

Doris avviker ogärna från spåret så jag blev väldigt förvånad när jag inte hittade henne längs vägen. Men så såg jag henne. Hon hade hittat något ruttet  i skogen som hon låg och rullade sig i för glatta livet. Hon gör liksom kullerbyttor i gegget. Behöver jag säga att oron rätt snabbt förbyttes i ilska och en aning äckel?

Smutsig hund.

Jag är skiftledig och njuter av att vara med Doran några dagar. När man jobbar heltid så blir den tiden man har med hunden ännu viktigare.

Vi har invigt motionsspåret. Sprang 3 kilometer, trots den glada minen så var jag lite frustrerad över att Doris var så okonstant. I bland sprang hon jättefort, ibland ville hon stanna och nosa i fem minuter. Men vi hade kul!

Vi har ställt in en säng på kontoret där vi ligger och myser och tittar på film.