Här kommer lite fler fina bilder som dagmatte Therése har tagit!
Texas är en modig hund, tänk att ha det där dånande efter sig.
Texas ger Doris en match!
Haha!
Skruttarna. Så fina bilder, tack Therése!
Här kommer lite fler fina bilder som dagmatte Therése har tagit!
Texas är en modig hund, tänk att ha det där dånande efter sig.
Texas ger Doris en match!
Haha!
Skruttarna. Så fina bilder, tack Therése!
Om man (som jag) inte riktigt fick nog av bilden i förra inlägget kommer här några till.
Alltså…
Jag dör lite när jag ser de här bilderna.
Om jag får ha dig som kudde får du ha mig som magvärmare.
Foton av Therése Andersson
Fick ett MMS av dagmatte Therése nyss. Det bruna lilla underverket heter Texas och är Theréses hund, en blandning mellan Jack Russel och Dvärgpincher. Så himla, himla sött! Okej, jag kanske är lite partisk här den här bilden säger verkligen allt. Doris har känt Texas i mindre än tre veckor och de är redan bästa vänner.
Vi tog en jättemysig långpromenad i söndags, och för en gångs skull tog jag med kameran.
Nu ser jag väl liten ut i alla fall.
BITA BORT! TUGGA! TRÄDET!
Och en liten slick.
Tungan igen, vad gör den framme hela tiden?
Slänger med läppen och örat.
Bus med husse. Deras favorit: Fredrik kastar pinne, Doris hämtar pinne i väldig fart och ska försöka passera Fredrik som försöker blockera vägen.
I dag kom den här krabaten med ägare hem till oss. Lyckan var total. Who can blame her, dom där ögonen är svåra att neka.
Ja, ni ser ju. Total hängivelse. Doris avgudar Liam för er som inte visste det.
Men så blir det ju lite jobbigt att spendera tid i vardagsrummet eftersom man inte får ligga i soffan. (Diskriminering! tycker Doris) Man kan ha huvudet där i alla fall. Nödlösning.
Ligga och titta på TV framför brasan är ju rätt okej men Doris är övertygad om att soffan är mjukare än mattan.
Man kan variera positionerna då och då samt lägga in djupa suckar för att människorna verkligen ska FÖRSTÅ hur illa det är att man inte får ligga i soffan som alla andra.
Varmt och skönt, men det duger inte.
Att sitta i soffan är inte samma sak som att ligga i den vilket alltså borde vara okej. Husse märker inget.
Okej. Om Liam ligger i knät gör jag det med.
Ber så hemskt mycket om ursäkt för dålig uppdatering här på bloggen. Fy, fy. Jag har nytt jobb och är allmänt förvirrad över detta.
En annan anledning är att Doris inte varit vaken speciellt mycket i matte och husses närvaro senaste veckan. Är hon sjuk? tänker ni. Nej, hon är ytterst frisk.
Saken är den att Doris har börjat vara hos dagmatte Therése, och när man leker, tar långpromenader och träffar nya människor hela dagarna så blir man fasligt trött. Doris blev störtkär i både Therése och hennes dvärgpinschermix Texas på en gång. Ni skulle se dem! Ska ta med kameran när jag hämtar Doris någon dag. De leker jättefint, hundarna. När vi lämnar Doris på mornarna märker hon inte ens när vi går eftersom lyckan över att träffa Texas är så stor.
Tänk att vi skulle ha sådan tur och hitta världens bästa dagmatte.
Trött hund i rummet intill just nu. Om någon timme kvicknar hon till och är glad att ta en kvällspromenad med oss.
Doris är en gosig hund, vill gärna kramas och pussas (läs: slicka i hela ansiktet). Alldeles nyss var hon VÄLDIGT gosig. Totalt attackerade mig, la sig i mitt knä och slickade mig (trots mina vilda protester) i hela ansiktet, i håret, överallt hon kom åt. Kärlek, tänkte jag, men insåg sedan att jag precis ätit en macka med leverpastej och gurka.
I morgon ska Doris vara hos nya dagmatten Therése för första gången. Håller tummarna för att allt kommer att gå strålande.
Doris har blandade känslor för vår spark. Hon är lite skeptisk mot den samtidigt som hon tycker att det är fruktansvärt roligt att springa bredvid den i full fart och få sträcka ut sina långa kalvben.
Här kan vi även skåda nya selen! Vi är ju totala nybörjare på selar, men den sitter i alla fall bra och bekvämt både när hon sitter, ligger och rör sig. Den spänner inte åt någonstans. Har googlat massor på selar och det finns ju så många fina! Den här känns ju sjukt basic, men någonstans ska man väl börja. Om inte annat kan ju folk som ser henne tro att hon är en riktig spårhund.
Nu var vi visst för långsamma.
Så stötte vi på vår jakttokige granne som varit ute och spanat efter djur längs vägarna. Han hittade inga förutom Doris. Som i sin tur hittade Gibson i bakluckan, så stod de och pep till varandra genom glaset. De är så kära.
Spårsele från Granngården. För övrigt den enda typen av hundsele som Granngården i Tierp hade att erbjuda. Vi får se vad som blir nästa köp. Mycket bra butik dock!
Heja Doris! Hon är helt slut. Testa att dressyrträna en grandis utspritt över en hel dag så har du en väldigt lycklig och trött hund sedan. I dag har vi koncentrerat oss på halt. Alltså att när jag stannar ska hon sätta sig vid min sida. Klickern är helt fantastisk här! I stället för att berömma med rösten kommer klicket direkt och belöningen följer efter. Klicket blir som en väldigt konkret effekt av att hon har gjort rätt och därmed är garanterat godis. För hundar blir detta väldigt logiskt! När man använder rösten är det svårare för hunden att veta exakt när det var den gjorde rätt. Var det när jag bestämde mig för att sätta mig? När jag började sätta mig? När jag satt ner? Eller när jag fortsatte sitta still? Ja, ni fattar. Med klicket så blir det exakt.
Hade ett helt fantastiskt inkallningsmoment i dag också. Vanligtvis när det t.ex är en annan hund i närheten skiter hon i allt vad ”hit” heter och svansar glatt i väg till hunden. I dag hade jag henne lös. En schäfer med ägare kommer gående, också den lös. Doris stirrar lyckligt åt schäfern och jag kallar på henne. Och hon vänder och kommer i full fart! Trots att världens sexigaste schäferhanne står och viftar på svansen åt henne. Helt otroligt. Klick och godis!
Har ett problem som jag tänkte att någon av er klickerfantaster kan hjälpa mig med. Jag har lärt Doris att nudda min hand när jag sträcker ut den. Direkt när hon nuddar kommer klicket och därefter godis. Nu vill jag lära henne att hålla kvar nosen på handen någon sekund. Har testat att vänta pyttelite innan jag klickar men hon är så satans snabb på att dra bort nosen. Har testat att inte klicka alls, men då sätter hon sig bara och efter en stund testar hon att nudda med nosen igen, lika snabbt. Och sätter sig igen. Vad gör jag för fel? Ska jag testa att… ha mat på handen? Som hon får slicka på? Äsch, jag vet inte…
Men herregud, de där amerikanerna alltså…
Känns det inte tusen gånger jobbigare att sätta på hunden den där saken än att faktiskt plocka upp när den bajsar?
Och kom igen allihopa, ni glömmer väl inte att plocka upp efter era hundar bara för att det är massor av förlåtande snö längs vägarna?
Anledningen till att jag hittade den där bilden var att jag googlade på hundselar. Har nämligen köpt en sele (inte bajsversionen) till Doris i dag efter en lång debatt med en bloggläsare kring varför vi använder strypkoppel.
Och varför gör vi det? Svaret är att vi blev rekommenderade och har faktiskt inte funderat över det mer än så. Vårt halsband gick sönder och när vi köpte ett nytt blev det en kedja. Jag tror att vi tänkte att vi skulle ha mer ”kontroll” om det hände något, och att det är skönt att den hänger som ett löst halsband under promenader. Det kändes enkelt och praktiskt.
Många som har stora hundar använder ju det, och eftersom Doris är vår första hund så har vi lyssnat mycket på andra. Kanske är det också därför vi faktiskt inte visste att strypkedja kan vara farligt för hunden. Det har inte stått något om det i alla de hundböcker jag plöjt, och ingen har märkligt nog påpekat det för oss tidigare. Nu är vi verkligen verkligen övertygade om motsatsen och har redan lagt kedjan på hyllan. Speciellt när Doris är en så snäll hund som hon är.
Nu är det för mörk utomhus, men i morgon ska jag ta bilder på damen i sin nya sele! Har som sagt googlat massor och är lite osäker på om just den selen jag köpte är ultimat. Finns det någon annan med stor hund som använder sele där ute? Jag tycker ofta att man ser småhundar med selar, men stora?
Hur resonerar ni andra som använder strypkoppel? Vi hade ju ingen aning om att det kunde vara farligt för hunden, kanske är det fler som använder det ovetandes tänker jag. Skriv gärna vad ni tycker! Är väldigt medveten kring att det här nog är ett hett ämne i hundvärlden och att det kan finnas goda argument från båda sidor.