I dag när vi gick hem till våra grannar väntade något fasansfullt på deras trapp.
Vad i hela friden… Doris ser fruktansvärt rolig ut när hon får syn på en katt på så nära håll. Hon stirrar på katten, sedan på oss. Som att hon frågar sig varför vi inte agerar på denna otäcka situation.
Så vågar hon sig lite närmare. Gör sig så lång det bara går och har huvudet nästan nere i snön. Det är väldigt svårt att avgöra om hon faktiskt vill komma fram till katten eller om hon vill ta sig förbi den. Hon är nyfiken men orolig. Katten ser blandat skräckslagen och förbannad ut. Det är lite som att två djur av samma skrot och korn möts. Ingen tar ett steg fram. Ingen tar ett steg bak. Arga leken utan slut.
Förvånad katt. Vad är det där för stort grått som stirrar på mig?! Vad vill den?!





















