I dag var det dags för hundutställning i Sollentuna. Svenska Grand Danoisklubben var arrangör och därmed var det packat med just grandisar på plats. Hela 75 hundar var anmälda! Och utöver det var tennishallen fylld av andra sorters hundar som deltog i en inofficiell utställning.
Har ni sett något sötare…? (Menar alltså inte kvinnan/hundens bakdelar utan den lilla valpen i mitten. Vill vara tydlig med det.)
Doris tog hela tävlingen med ro. Låg bekvämt ner på golvet och filosoferade eller satt upp och spanade på både hundar och människor. Väldigt stolt över att hon var så lugn och duktig med total hysteri omkring sig.
Vissa hade gjort små hagar till sina hundar. Vi hade inte ens med oss en stol.
Det blev rätt lång väntan. Den där grandisen vilade i Doris-style! Hon står ju jämt sådär, ”som en kossa” som svärfar så kärleksfullt beskriver det.
Och den där vilade på klassiskt grandisvis. Så gör inte Doris! Vi tror att hon tycker det är lite för fånigt. Hon är ju en fin dam, trots allt.
Så blev det släktträff. Doris syster Edda och bror Bus från samma kull var där med husse Mattias. Och så en halvbror född 07 som hette… Spike, tror jag. Uppfödare Eva var också där! Jättekul att träffa alla.
Måste vara aningen läskigt att trippa förbi en hel flock med grandisar när man är sådär liten.
Domaren var från Norge. In action.
Någon blev trött. Väldigt många gula grandisar var där, väldigt få blå.
”Nu vinner du, annars…”
Doris var lugnet själv. Hon verkade tycka att hela spektaklet var lite löjligt.
I en annan del av hallen såg jag andra stora hundar! Så himla fina!
Fnissade lite i smyg åt att småhundarna får stå på små bord med hjul under bedömningen.
Många grandisar var det.
Svettigt?
Doris syster Edda med husse i förgrunden.
Och så lilla jag. Doris var inte helt med på att stå uppställd med ansiktet bortvänt från Fredrik. Inser när jag ser bilderna att hon ser jättestor ut! Har inte sett att hon växt något sedan i somras typ. Lillhunden.
Här tror jag att jag eventuellt försöker att charmera domaren på något vis. Klicka upp bilden ser ni väldigt tydligt mitt inställsamma leende. Tyvärr fungerade det inte.
Doris syskon! Edda och Bus!
Såhär trött var Doris när hon kom hem och sover fortfarande efter sju timmar. Inte helt oväntat kanske. Förstår inte varför det heter ”hundgöra” om jobbiga saker när i alla fall vår hund blir totalt utmattat av en halvdag på hundutställning. Verkar tvärtom vara ganska soft att vara hund. Sova – äta – leka i en ständigt rullande cykel.
Resultatet? Doris åkte ut i första omgången (eh, antiklimax!) men fick rätt bra kritik, hon har ”fint driv i steget”. Den norska domaren sa att hon var en ”go hund”. Det lät bra. Doris verkar nöjd.





















