Vår lilla primadora (Atlas husse som hittat på det uttrycket, passar henne väldigt bra) har varit ensam hemma i dag medan jag och Fredrik jobbade. Jag var hemma en sväng på lunchen och hon var så lugn och fin när hon kom och mötte mig vid dörren. Hon hade ätit upp ett helt tuggben och vält ut saltkaret på köksbordet, annars var lägenheten i perfekt skick. En rastlös grandis lämnar sina spår, kan jag säga. Vi är väldigt glada att hon är så duktig på att vara ensam.

I morse vaknade jag av att det var väldigt varmt runt mitt ansikte. Det kändes som att jag låg och sov i en bastu. Efter några oklara sekunder inser jag att värmen kommer från Doris, hon låg tryckt mot mig och hade nosen precis bredvid min näsa och andades hetluft på mig. Konstigt nog luktar Doris andedräkt ingenting alls. Många hundar har ju otroligt dålig andedräkt, men inte primadoran. Jag tror att det är tack vare de 1-2 kilo morötterna hon äter varje vecka. Hundar som äter färskt kött eller mycket matrester har ju en annan andedräkt också, Doris äter ju bara torrfoder.