Vi tyckte att Doris var eländig när hon löpte. Hon är hundra gånger värre nu. Jag matade henne med favoritgodiset, det gick ner men i liggande position. Hon har inte flyttat sig från soffan sen hon kom hem, inte ens när jag kom hem efter att ha handlat. Hon som annars ALLTID kommer och hälsar. När jag kom hem från jobbet så kom hon i alla fall sakta gående, svansen smått viftande men hela hunden såg så sjuk ut! Ögonen halvslutna. Man blir ledsen bara av att titta på henne. Vi har hämtat ut penicillin också, i tjugo dagar ska hon äta det. Tjugo dagar! Herregud, jag kan inte förstå hur fort hon blev sjuk! Sent i går kväll var hon ju hur pigg som helst. Stackars liten.

ELÄNDIG!

Vårt stackars lilla husdjur har dragit på sig en lunginflammation. I går kväll var vi ute i snön, kallt var det ju, men Doris flög upp och ner för snöbergen och hade jättekul. I morse var hon precis som vanligt, men under dagen hos Emelie började hon bli dålig, hostade och skakade. Tur att Fredrik är lugn, för jag får panik direkt och ser alltid det värsta i saker. Kanske var det tur att jag var på jobbet…

Fredrik ringde Gävle hund & kattpraktik och fick en tid klockan tre. Jag ringde honom ungefär fem gånger innan och frågade hur hon mådde. Hon försökte vila men skakade när hon andades, berättade Fredrik. Hos veterinären fick hon röntgas och då visade det sig alltså att det var lunginflammation det handlade om. Så nu blir det antibiotika och superkorta kisspromenader tills hon är frisk igen.

På något sätt blev jag lugn när jag fick reda på vad det var. Även om det känns jättehemskt att hon är sjuk, så är det något som går att bota och det ganska fort. Vi ska på återbesök om en vecka. Nu blir det täcket på och kanske en liten halsduk på stackarn