Tuggben är bland det bästa som finns. Och morot, som ni kan se på soffan.

Eller brännskadad råtta.

Stor del av dagen tillbringar Doris sovande.

Fotomodellen!

I morse hörde vi en tjut från Doris inifrån vardagsrummet. Först förstår jag inte vad som hänt, men till slut inser jag att hon fått syn på Atlas utanför fönstret. Han och Emma var på väg hem till oss, men det visste ju förstås inte Doris som blev överlycklig.

Snabb som vinden!

Med älsklingen i hasorna.

Din pinne var finare än min…

(Atlas har förresten gått in i en nymålad vägg om ni undrar vad som hänt på hans vänstersida)

Propellern, tror jag den kallas.

Doris tar kommandot. Vi kom överens om att vi aldrig sett Doris springa runt så länge med ett föremål i munnen. Allra minst en stor pinne.

Atlas har pinnen!

Men inte så länge, Doris tog tillbaka den snabbt.

Men så kom Doris i fatt och så stod de och kivades ett bra tag.

Och sedan gick de runt som två parhästar en stund.

Och så var det Atlas tur att springa sig varm.

Nyss hände något som verkligen kunde ha gått illa. Vi sitter i vardagsrummet och fikar och jag tänder lampan i fönstret. Efter en stund känner vi att det luktar bränt. På glödlampan ligger råttan och glöder! Vågar inte tänka på vad som hade kunnat hänt om Doris varit ensam hemma. Just den lampan brukar vi ha tänd när hon är ensam, men aldrig igen efter det här. Hade råttan börjat brinna hade den hur lätt som helst kunnat tända eld på hela soffan. Hemskt!

Såhär står Doris ofta, och spanar. I bland med råttan eller annan leksak i munnen. Händer det något spännande utanför fönstret är det lätt att man tappar det man har i munnen så att det hamnar bakom soffan – uppenbarligen kan det också hamna i lampan.

Vad är det som luktar?!

Råttan! Nu är den helt brun på ena sidan. Det tog bara några minuter för den att bli så, det hade nog inte behövts många minuter till för att sätta eld på den.

Av sina leksaksdjur tycker Doris bäst om en speciell. Ofta när man vaknar på morgonen så ligger den bredvid kudden. Då har Doris varit där och lagt den på oss för att hon vill leka.

Hon går gärna runt med den i munnen.

Bäst är att bära den i huvudet.

Eller i benet. Vilket hemskt öde för ett litet oskyldigt gosedjur.

Nejdå, Doris får aldrig vara i sängen. Hon är alldeles för stor för det. Och hon får absolut inte ligga under täcket eller på kuddarna.

I dag kastade vi in fika och hund i bilen och körde till Kungsbäck. Snöparadis! Doris var i sitt esse och plöjde helt nya vägar över åkrar och genom skogen. Ingen snödriva är för stor och inget dike för djupt. Doris är ändå en rätt stor hund, men flera gånger försvann hon helt och dök upp som en frustande yeti ur snön.

Yr av glädje i snön.

Ser ni snömonstret som röjer fram i mitten av bilden?

Fram och tillbaka över snövallarna!

Det klassiska kaninskuttet.

Vi stannade och drack kaffe och åt bullar. Doris fick också bulle.

Snödjuret! Behöver jag säga att någon ligger totaldäckad intill skrivbordet nu?

På väg ut på morgonpromenad med husse.

Förvånade minen.

Så var det dags att gå ut.

I går var det nyår och vi hade Liams husse och matte hos oss. Doris blev lite orolig när det smällde ute men inte rädd. Hon som är så harig annars, det var skönt. Det är så roligt när Liam kommer till oss. För saker som inte alls är intressanta när hon är själv med oss blir plötsligt jätteroliga. T.ex tråkiga restbitar av tuggben vill hon gärna ligga och mysa med bara för att vinna Liams intresse.

Mys i soffan.

Liam har benet. Hur ska jag göra nu då?

Ingen kan hundblicken bättre än Doris. Det var ju så mycket god mat som hon inte fick smaka och då är det bäst att ligga och se helt förstörd ut.

Gosa med mig då!