I förra inlägget skrev jag om snön som precis kommit. I går hände det igen – fast i vårt sovrum. Vi hade tvättid och hade därför lagt alla duntäcken (obs: DYRA duntäcken) och kuddar i en stor hög bredvid sängen. Vi sitter och dricker te framför TV:n när Doris kommer ut från sovrummet. Runt sig har hon ett moln av något vitt, det sitter över hela hennes mage och i ögonfransarna och precis överallt. Hon ser helt oskyldig ut men det vita säger något annat.

Efter några sekunder förstår vi vad som hänt. Rusar in i sovrummet och hittar ett av duntäckena i ett hav av små, fina dun som också svävar runt i rummet. I sina tappra försök att tämja täcket så har hon trampat sönder det och nu läcker det dyra små dun. Fick försöka stoppa tillbaka så mycket som det gick och på värsta hemmafruvis sy ihop hålet. Tur för Doris att hon är så söt, annars skulle hon ligga risigt till.