Vår fina hund är en liten prinsessa. När hon lägger sig såhär kräver hon att bli kliad.

Och vi har köpt en rosa liten ryktborste till henne på rekomendation av en kvinna på Granngården. Den tar bort hår och masserar. Doris blir nöjd.

Doris är smidigare än man kanske kan tro. I går fick jag skjuts av Fia hem och Doris satt nöjt i baksätet.

Lite trångt bland alla fotogrejer var det.

I går var jag hemma hos min kollega Fia som har två kattungar, Pysen och Pyret. Världens sötaste. När vi kom in i hallen gömde sig 52 kilo Doris bakom min rygg. Det såg så otroligt roligt ut. Försiktigt kikade hon fram mellan mina ben på de två ulliga kattungarna. Sedan gick allt jättebra, den ena kattungen följde Doris som en skugga och den andra höll ett tryggt avstånd. Likaså Doris, hon ville ha koll på vart de befann sig men var så försiktig med dem och la sig ner på golvet och lät dem komma fram. Kanske för att inte se så stor ut? Hon är världens snällaste vår hund. Helt otroligt. I går var det släktkalas hemma hos mina föräldrar med väldigt hög ljudvolym och små och stora barn. Doris var fantastisk som vanligt, lugn och snäll.

Vad är ni för något? verkar Doris undra.  Kattmaten var ju i alla fall väldigt god (innan matte ställde bort den och skällde på mig).

Kom inte närmare! varnade Pyret, medan Pysen hängde som ett plåster efter Doris.

Glömmer man att stänga sovrumsdörren när man lämnar Doris ensam hemma kan man vara säker på en sak. Och det är att från att ytterdörren går igen tills att den öppnas igen tillbringar hon all tid i vår dubbelsäng. Där hon absolut inte får vara. När jag kom hem i dag ser jag att vår lilla hund kommer traskandes ut från sovrummet. Hon sträcker på sig och jäspar, nyvaken. Går in i sovrummet. Undersöker sängen. En varm grop i täcket avslöjar det jag redan vet. Men Doris ser nöjd ut.

I dag har vi plockat svamp i Årsunda med min mamma. Doris vill se vad vi sysslar med när vi hukar oss ner till kantarellerna, men då kliver hon på dem och mosar dem. Och så tar hon mammas vandringskäpp och springer i väg med den. Trots det verkar mamma tycka om Doris, lite grann i alla fall. Det är ju trots allt hennes barnbarn.

Nu börjar det att bli höst ute. Doris har fyllt nio månader. I går var vi ute och gick i Kungsbäck vid skjutbanorna och passade på att ta med kameran. Doris är så duktig på att gå lös utan koppel. Och hon stortrivs.

Senaste dagarna har hon ätit dåligt och varit riktigt risig i magen. Kan det ha med löpet att göra? (som för övrigt börjar att ta slut nu).

Ser ni att hon börjar anta rätt proportioner? Ser så ”stor” ut, vuxen.

Sötnos!

Nosa i nedförsbacke går också bra.

I vacker björkskog. Hittade massor av kantareller.