Doris

Uttrycket ”allting är relativt” har väl sällan kommit bättre till pass. Doris får ju ständigt höra hur stooor hon är och ”OJ, vilken stor hund”. I dag träffade vi Apollo, fem år, som var dubbelt så stor som Doris och världens mysigaste. Och Mollie och Eddie förstås, vi var hemma hos Chatrine och Hasse som var med på valpkursen. Fikade, promenerade i skogen och hade trevligt, precis som förra gången!

I knät på husse. (Titta högertassen som sticker fram, han sitter verkligen i knät.)

Stor och liten. På just den här bilden ser skillnaden inte så stor ut, Doris försöker se större ut genom att stå på frambenen misstänker jag. Visst är de lika?

Apollo tyckte att Doris var jättespännande. Doris utnyttjade detta och lät Apollo jaga henne runt gården. När han kom för nära blev det läskigt, då la sig Doris helt på rygg och viftade med alla benen och såg undergiven ut.

Vår lilla bebis. Mollie eller Eddie i bakgrunden, tror nog att det är Eddie. De är väldigt lika på håll.

Här har Doris rullat sig från nos till svans i hästbajs  (usch!!) och får behandling därefter. Hon sprang glatt in i hästhagen och kom tillbaka några minuter senare (efter att ha sprungit i 190 in i en gräsvall så det brakade). Hon linkade och såg eländig ut, alldeles blöt och tuffsig. Stackars lilla hund som gjort illa sig, sa vi. Men så kände vi lukten. Hela hunden var täckt i hästbajs. Så det blev tvagning på stallbacken…