I går var Doris en olydig valp. Första buset var när jag stod och gjorde mellanmål till mig själv. Hade brett en brödbit med smör som låg på köksbordet. Vände mig om för att mata ner frukt i juicemaskinen. När jag vänder mig mot köksbordet igen är Doris i full färd med att slicka smör från mackan! Några timmar senare hittar vi henne med en av Fredriks skor, söndertuggad. Och som pricken över i:et så hann hon även slicka i sig mjölk från ett glas på vardagsrumsbordet. Och varje gång vi säger åt henne ser hon ut som en ängel. Helt ”oskyldig” står hon och slickar sig nöjt kring munnen men ser ut att säga ”vadå, vad har jag gjort?” med stora ögon. Alla ni med små valpar, ni anar inte hur enkelt ni har det. När valpen når upp till diskbänken blir saker lite mer problematiskt eftersom man inte kan ställa undan saker. Hon når ju upp överallt…
Nu ligger ängeln och sover. Hon fick ett jätteroligt busryck i trapphuskoridoren i morse. Hon brukar få det när hon kommer in när det regnar ute. Som att hon blir lycklig över att hon inte blir blöt längre. Hon skuttade och dundrade omkring, väckte förmodligen alla grannarna eftersom hon låter som en liten häst när hon springer. Grannens hund vaknade åtminstone, och skällde som en dåre. Då tvärnitade Doris och satte sig duktigt vid ytterdörren och inväntade öppning.
