I dag var jag och Doris i Vårvik med Li och Lill-babs. Vårvik är ett av två kommunala bad i Gävle där hundar är tillåtna. Jättemysigt!

Lill-babs och Doris lekte för första gången! Jätteroligt! De lekte länge också, och så försiktigt och fint.

Chatrine som vi var hemma hos i går har mailat oss fler bilder (av betydligt bättre kvalité än de tagna med min mobilkamera…) Hoppas verkligen att vi får träffa Apollo igen, han var så stor och mysig. Vi får dra ihop en sommarvalpträff till! Hittills har det ”bara” varit Doris och Mollie som varit med, de två gångerna vi setts. Även om just de två inte verkar sakna något, de leker så fint ihop.

Alla bilderna är tagna av Chatrine (och kanske någon togs av Fanny, Apollos ägare?)

Doris, Apollo och Mollie.

Doris gör busblicken som är svår att motstå.

Apollo var väldigt nyfiken på hans lite mindre kopia.

Grand Danois-er! (hur skriver man Grand Danois i plural?)

När Apollo blir lite för ivrig är det bäst att lägga sig på rygg och se liten ut, tänker Doris. Mollie ser på. Eller är det Eddie?

Fredrik var mäkta imponerad av Apollo. Doris såg så liten ut när vi kom hem! Lilla valpen.

Mollie och Doris biter på samma lilla boll… så fina tjejer!

Först hittade jag en korv-näsa. Sen hittade jag en halv korv. Sen en till näsa. Sen hittade jag den här.

Uttrycket ”allting är relativt” har väl sällan kommit bättre till pass. Doris får ju ständigt höra hur stooor hon är och ”OJ, vilken stor hund”. I dag träffade vi Apollo, fem år, som var dubbelt så stor som Doris och världens mysigaste. Och Mollie och Eddie förstås, vi var hemma hos Chatrine och Hasse som var med på valpkursen. Fikade, promenerade i skogen och hade trevligt, precis som förra gången!

I knät på husse. (Titta högertassen som sticker fram, han sitter verkligen i knät.)

Stor och liten. På just den här bilden ser skillnaden inte så stor ut, Doris försöker se större ut genom att stå på frambenen misstänker jag. Visst är de lika?

Apollo tyckte att Doris var jättespännande. Doris utnyttjade detta och lät Apollo jaga henne runt gården. När han kom för nära blev det läskigt, då la sig Doris helt på rygg och viftade med alla benen och såg undergiven ut.

Vår lilla bebis. Mollie eller Eddie i bakgrunden, tror nog att det är Eddie. De är väldigt lika på håll.

Här har Doris rullat sig från nos till svans i hästbajs  (usch!!) och får behandling därefter. Hon sprang glatt in i hästhagen och kom tillbaka några minuter senare (efter att ha sprungit i 190 in i en gräsvall så det brakade). Hon linkade och såg eländig ut, alldeles blöt och tuffsig. Stackars lilla hund som gjort illa sig, sa vi. Men så kände vi lukten. Hela hunden var täckt i hästbajs. Så det blev tvagning på stallbacken…

Oj, vilken värme! Doris är helt utslagen och sover på soffan efter att ha flåsat i skuggan hela dagen. Viktigt att dricka vatten när det är varmt, men Doris verkar glömma bort detta så vi får påminna henne.

Nu vaknar hon och lägger sig på rygg och vill bli kliad. Så söt.

I dag mätte vi Doris för första gången på jättelänge. 70 cm i mankhöjd! Bara två centimeter kvar tills hon är ”godkänd” enligt GD-standard…

I kväll var vi hemma hos mina föräldrar. Vi lånade badkaret medan mamma gick ut med Doris. Hon hade träffat på en annan hund med ägare och ”det är ju så trevligt så.” Sen hade det kommit en man farande på en sådan sparkcykel, skoter. Vilket är Doris absolut största skräck i livet tillsammans med skateboardåkare. Mamma hade hängt som en liten fluga i kopplet när Doris försökte fly från faran. För övrigt gick det bra. Min hundrädda lilla mamma, hon är så duktig med Doris.

Balkongen är bra. Därifrån kan man titta på hundar och människor som går förbi. När Doris står och spanar i fönstret inifrån och gör nosavtryck på rutan brukar jag säga ”gå ut och titta!”. Då pilar hon ut på balkongen och spanar där i stället.

I går hände något läskigt. Doris blev jätteglad när hon såg mig och gjorde ett stålmannen-skutt rakt upp mot mig. Jag vände mig åt sidan för att parera. Doris tappade balansen och ramlade ner mot marken. Hon reste sig direkt med pep och pep och hade höger baktass lyft och ville inte stödja på den. Panik! Jag kände längs hela benet, klämde och jämförde med det vänstra. Inget pip från Doris och inget kändes fel. Men hon ville inte stödja på tassen utan haltade sakta. Hemskt! Så efter några minuter började hon att sätta ner tassen igen och efter ytterligare några minuter så gick hon som vanligt igen. Förmodligen fick hon bara en smäll eller vrickade till sig när hon ramlade, men otäckt var det. Jag trodde ju att hon hade brytit benet eller vad som helst. På midsommarafton… nog svårt att hitta en veterinär då också. Vi blev jätterädda förstås.

Hoppas att den här lilla incidenten gör att hon kanske förstår att hon inte kan hoppa upp sådär. Både hon och vi kan ju göra illa oss. Vi brukar putta ner henne och säga ”nej” när hon hoppar och berömma när hon står med alla tassarna på marken, men ibland glömmer hon bort det…

Nu kan vi officiellt säga att Doris är helt rumsren. 1,5 månad sedan hon kissade inne senast! (med undantag för när hon var dålig i magen och… ja, ni vet. Nummer två.)

Och nu går hon inte till dörren i tid och otid utan går ut när Fredrik och jag tar ut henne. Det trodde man väl aldrig. Vår duktiga lilla hund!

I går var Doris en olydig valp. Första buset var när jag stod och gjorde mellanmål till mig själv. Hade brett en brödbit med smör som låg på köksbordet. Vände mig om för att mata ner frukt i juicemaskinen. När jag vänder mig mot köksbordet igen är Doris i full färd med att slicka smör från mackan! Några timmar senare hittar vi henne med en av Fredriks skor, söndertuggad. Och som pricken över i:et så hann hon även slicka i sig mjölk från ett glas på vardagsrumsbordet. Och varje gång vi säger åt henne ser hon ut som en ängel. Helt ”oskyldig” står hon och slickar sig nöjt kring munnen men ser ut att säga ”vadå, vad har jag gjort?” med stora ögon. Alla ni med små valpar, ni anar inte hur enkelt ni har det. När valpen når upp till diskbänken blir saker lite mer problematiskt eftersom man inte kan ställa undan saker. Hon når ju upp överallt…

Nu ligger ängeln och sover. Hon fick ett jätteroligt busryck i trapphuskoridoren i morse. Hon brukar få det när hon kommer in när det regnar ute. Som att hon blir lycklig över att hon inte blir blöt längre. Hon skuttade och dundrade omkring, väckte förmodligen alla grannarna eftersom hon låter som en liten häst när hon springer. Grannens hund vaknade åtminstone, och skällde som en dåre. Då tvärnitade Doris och satte sig duktigt vid ytterdörren och inväntade öppning.