I dag blev Doris Dobermankompis Chili biten i örat i hundgården av en annan hund och fick besöka veterinär. Tur som var gick det ganska bra trots omständigheterna, Chili fick sys och får bära tratt i några veckor. Men väldigt obehagligt var det.
När vi kommer till en hundgård brukar vi fråga de som är där hur deras hundar vanligtvis är mot andra hundar innan vi ens låter hundarna hälsa. I bland får man ett ”nej, det går nog inte så bra” och då går vi någon annanstans. Jag brukar också försöka läsa av hundarnas betende när de hälsar på Doris genom staketet. Ofta tror sig ägarna veta att det kommer att gå bra. ”Ja, kom in ni!” säger man ofta.
Men, det är VERKLIGEN ingen garanti för någonting, vi kan aldrig veta hur hundarna tänker och reagerar och vi kan inte ”prata” för våra hundar. ”Min hund är så snäll” kan ägaren säga, medan hunden till exempel ser nykomlingen som ett stort hot. Det kan man aldrig veta. Vi har alla har ett gemensamt ansvar att se efter hur hundarna reagerar när de träffas och sedan, om det går bra, kan de släppas ihop och leka medan man ser på och håller lite koll. Det är helt mina egna åsikter.
En hund gör till största delen av alla gånger utfall på grund av rädsla, inte av ilska. Vilket spelar egentligen ingen roll. Hundar reagerar olika på alla hundar de möter. Chili hade inte en chans att komma undan i dag, trots att den andra hundens ägare höll hårt i halsbandet på sin hund. Vi människor har väldigt liten makt när en hund har bestämt sig för något, speciellt om det är en stark hund.
Det som hände var ingens fel, men alla fick sig nog en tankeställare på vad som kan hända, hur ”snälla” hundar man än har. Ta alltid hellre det säkra före det osäkra!
Kommentera gärna om ni har egna åsikter eller erfarenheter om ämnet. Krya på dig Chili.
