Doris är väldigt busig. Det är jätteroligt, valpar SKA ju vara busiga och Doris är så rolig med all sin energi och påhittiget. Men när klockan är 6.55 på morgonen är det inte fullt lika roligt.

Duktig som hon är sätter hon sin fuktiga lilla nos mot min arm för att väcka mig. Fredrik tog ut henne och kissade vid halv 6 när han gick till jobbet, men jag antar att det är nummer två på gång. Mycket riktigt. Vi går snabbt in igen, och jag tar av halsbandet utanför ytterdörren och säger varsågod som vanligt. I stället för att trippa in i hallen som vanligt får då Doris ett busryck. Hon vänder helt på klacken, sätter av likt en galloperande fullblodshäst upp i trapphuset. Upp för tre långa trappor. Hittar henne längst upp i huset i klassisk lekställning. Hon viftar på svansen och ser överlycklig ut. Ååh… Ingen hiss finns det heller. Bara att släpa ner sig för trapporna igen. Jag förbannar mig själv att jag tog av halsbandet innan vi kommit in helt.

Apropå trappor så är detta något nytt för Doris. Vi bor ju på bottenplan och har burit henne för alla trappor hittills, de ska ju inte gå så mycket i trappor de små liven. Nu verkar det som att Doris har tagit saken i egna händer. Hon vill upp för alla trappor hon ser.

Nu har hon slocknat i soffan bredvid mig. Själv är jag klarvaken efter språngmarschen i trapporna.